Trästaden och Hjos historia

Upptäck den Europa Nostra-belönade trästaden Hjo - över 600 år gammal. Med ett nutida stadsplanemönster som härstammar från medeltiden och en välbevarad centrerad träbebyggelse med miljöer från 17-, 18- och 1900-talen är Hjo en i Sverige unik trästad.

Hyo, Hio, Hiyo och Hioo. Ja, trots att själva stavningen av Hjo har ändrats flera gånger sedan medeltiden ser Hjos nutida stadsplanemönster troligtvis till stora delar likadant ut som på tidigt 1300-tal. Detta kan du se när du tittar på den äldsta kända kartan över Hjo från 1696. På den visas bebyggelsen, som i Hjo ända fram till 1800-talets andra hälft var koncentrerad till söder och öster om Hjoån och kring torget.

Hur det började...

Hjoåns mynning är förmodligen den plats som skapade förutsättningarna för att staden Hjo kunde växa fram. På tidigt 1100-tal kom de franska klosterbröderna från Clairvaux i Frankrike upp till ett kallt och kargt nordanland, de delvis motsträviga göterna och svearna skulle kristnas fullt ut. På Östgötasidan byggdes Alvastra och på Västgötasidan Varnhems kloster. Sjötrafiken över Vättern ökade och platsen Hjo fick större betydelse. Så pass att man år 1413 fick sina stadsrättigheter av Erik av Pommern. Hjo ansågs nu vara en viktig handelsplats dit handelsmän reste för att sälja sina varor och bebyggelsen började sakta växa fram kring torget. Lär dig mer om Hjos historia i utställningen Skärvor av Hjo som du kan besöka i Kulturkvarteret. 

Landvägen till Alvastra var tretton mil i tämligen obanad terräng och med stor risk att bli både rånad och ihjälslagen. De två milen över den oberäkneliga sjön var då att föredra. Hästholmen, på Östgötasidan är den första staden i medeltidens Sverige med en båt i sitt stadsvapen. Möjligen förlorade man sina privilegier till förmån för just Hjo och kanske tog vi också över stadsvapnet.

Den första avbildningen av vårt stadsvapen är från 1421 och då har skeppet en vikingaför. Sjöbolanka, kallades båttypen som lätt gick in på mycket grunt vatten och Hjoåns säkra ankarplatser för munkar, köpmän, fiskare, gycklare och hantverkare som ville, och måste samarbeta för sin utkomst. Redan på 1200-talet ägde både Alvastra och den mäktiga Bjälboätten i Vadstena stora jordegendomar på västgötasidan, vilket självklart ökade överfarterna och ställde större krav ankringsplatser, mat och husrum. Hertig Johan var halvbror till Sigismund, brorson till Karl IX, kusin till Gustav II Adolf och hertig av Finland och Östergötland och där ingick Kåkinds härad här på västgötasidan och där finns vår lilla stad.

Johan vurmade för handel och städernas utveckling. På tidigt 1600-tal bekostade den gode hertigen en brygga vid Hjoåns mynning så att större fartyg skulle kunna lägga till. Rester finns kvar under vattnet men en av bryggans ekstockar är bärgad och utställd på åns norra sida. Här vid åmynningen börjar också vandringsleden västerut genom naturreservatet Hjoåns dalgång.

Hjoån

I naturreservatet Hjoåns dalgång kan du följa naturstigen västerut upp till Mullsjön, en drygt fyra kilometer lång vandring som tar dig genom Hjos historia. Under medeltiden var den här stigen en av de viktigaste transportsträckorna, bland annat för de munkar som kom från Alvastra på andra sidan Vättern. Så småningom etablerade sig små industrier i form av smedjor, stampar och kvarnar här utmed med stigen vid ån. Resterna av flera kan du se under din vandring.

Namnet Hjo

Hyo, Hio, Hiyo och Hioo. Ja, trots att själva stavningen av Hjo har ändrats flera gånger sedan medeltiden ser Hjos nutida stadsplanemönster troligtvis till stora delar likadant ut som på tidigt 1300-tal. Detta kan du se på den äldsta kända kartan över Hjo från 1696. Här visas bebyggelsen, som i Hjo ända fram till 1800-talets andra hälft, var samlad till söder och öster om Hjoån och kring torget. En skröna som berättats i generationer hävdar till och med att namnet Hjo inte bara är en slumpmässig kombination av bokstäver utan faktiskt är ett ord med innebörd. Namnet sägs vara bildat genom att ta den första bokstaven i varje ord i det latinska uttrycket "Hic Jacet Otium". Läs mer om skrönan här >>

Bränder 

Trästaden Hjo har nästintill varit förskonad mot bränder. Men 1794, en ödesdiger torsdag i april, brann den medeltida kyrkan vid torget ner tillsammans med flera byggnader i närheten. Efter branden hittades bara ett fåtal av inventarierna, däribland resterna av kollekten i en så kallad ”myntsmälta”. Idag kan du besöka Hjo kyrka, i vit stenputs, på nästan samma ställe där den medeltida kyrkan stod.

Kurorten och Stadsparken 

Aktiebolaget Hjo Vattenkuranstalt bildades i december 1876 av flera hjobor: godsägare Harald Röhss på Munkeberg, greve Gustaf Sparre på Almnäs, grosshandlare Gustaf Sjöstedt, Alexis Sparre, C.J Fogelin, G. Rhodin och A. Johansson. Man köpte in en lantegendom, det som vi idag känner till som Hjo Stadspark. Här, längs med Vättern, står fortfarande trävillorna på rad.

Här, längs med Vättern, står trävillorna på rad och minner om de svunna tider då gästerna besökte badanstalten för att kurera sina krämpor. Nuförtiden huserar bland annat dagis, konstnärsateljéer och vandrarhem i villorna. Parken utgör också en vacker arena för avkoppling. Varför inte en picknick nere vid Vätterns strand, omgiven av susande träd och vågskvalp?

Hjo hamn

1847 beslöt man i Hjos allmänna rådstuga att bygga en hamn. Sagt och gjort, 1851-1855 anlades hamnen och ansågs på sin tid vara Vätterns bästa. Idag återstår bara två byggnader av den ursprungliga hamnbebyggelsen, Hamnmagasinet och den lilla Hamnvaktarbostaden där numera en av glassrestaurangerna huserar.  Men, trots de stora förändringarna så ser hamnen i stora drag ut på samma vis som 1855. Under högsäsong är det här en plats som sjuder av aktivitet och en härlig del av Hjo att flanera i en ljummen sommarkväll. Tillsammans med vänner och familj kan ni insupa hamnlivet, njuta av en god bit mat, en läskande glass eller något gott att dricka. Kanske får ni i kvällssolen se någon av yrkesfiskarna återvända med dagens fångst eller ångaren Trafik tuffa in i hamnen efter en dagstur till Visingsö. 

Ångaren Trafik 

S/S Trafik är en av Sveriges äldsta och bäst bevarade ångbåtar. Fartyget, som numera är K-märkt och som år 2013 blev utsett till Årets Arbetslivsmuseum, byggdes 1892 och fraktade på den tiden gods och passagerare mellan Hjo och Hästholmen. Idag är ångaren ett passagerarfartyg och gör sommartid turer främst till Visingsö, men även till Vadstena och Hästholmen. Du kan också följa med på Trafiks årliga jazzkryssningar eller chartra henne för en exklusiv tur.

Medeltida stadskärna

Du kan med fördel uppleva den levande trästaden genom att starta mitt i den medeltida stadskärnan. Flanera sedan längs de kringliggande gränderna och i kvarteren kring torget och insup trähusmiljöerna från 17-, 18- och 1900-talen.

Gamla staden kring torget

Där viktiga vägar korsas uppstår bebyggelse. Från söder kommer vägen från medeltidsstaden Jönköping och västerut går leden, genom passet i Hökensås och vidare mot Skövde, Varnhem och Skara. Det är alltså här, vid torget och kring kyrkan, som de första byggnaderna uppfördes någon gång på 1200-talet.

Fram till 1800-talets andra hälft låg Hjos förnämsta kvarter här kring torget, med rådhus, verkstäder och handels- och hantverksgårdar och med bostadshus som ofta var byggda i två våningar. Många av dessa byggnader finns fortfarande kvar tack vare att Hjo varit förskonad mot större bränder, sånär som på branden 1794. Inne på gårdarna fanns uthus, fähus och stall, och portlider genom husen gjorde det möjligt att transportera saker från gatan in på gårdarna. Ju längre bort man kom från torget, desto lägre och enklare blev husen, och allra längst bort bodde arbetskarlar och fiskare. De vackra portarna kring torget kan du fortfarande uppleva när du vandrar utmed huvudgatorna Hamngatan och Långgatan, och inne på gårdarna finns också många av uthusen och stallen kvar, men har idag på vissa håll byggts om till charmiga lägenheter.  

Kihlbergsgården 

Kihlbergsgården är en gammal handelsgård med en brokig historia. Längre tillbaks i tiden kallades gården för Fotagården. Från 1870-talet blev det en järnhandlargård. 1901 tog August Källmark över både järnhandeln och fastigheten. Hos honom arbetade ett biträde vid namn Josef Kihlberg, som småningom tog över järnhandeln. Kihlbergs firma expanderade snabbt med både partihandel och industriell verksamhet och Josef blev miljonär. Järnhandeln upphörde 1968.

I gårdens många olika byggnader har utöver järnhandel även funnits specerihandel, blomsterhandel, kontor, urmakeri, optiker m.fl. I lokalen vid ”Kihlbergs hörna” låg under de första decennierna av 1900-talet spritbolaget C.A. Lindgren & Söner. (Text: P.G Ylander).

Hamngatan 

Hamngatan är en av Hjos huvudgator där de flesta butiker ligger. När du går här, passa på att notera det gamla huset som sticker ut mitt i gatan. Det är Norreport - en gammal tullstuga som uppfördes 1671 dit resande handelsmän, hantverkare och bönder gick för att erlägga tull för sina varor.

Estridplatsen, Hamngatan 

Vid tullstugan ligger Estrid Ericsons minnesplats och det är inte helt utan orsak. Detta var Estrid Ericsons hem. Kring sekelskiftet fanns här en trappa upp till Hotell Royal och där satt dagligen källarmästare Adolf Ericson, Estrids pappa, och rökte cigarr. Han väntade också på tågen och ångbåtarnas ankomst, där det alltid fanns presumtiva gäster till hotellet och matsalen.

I våningen ovanför bodde familjen Ericson och efter faderns död drevs hotellrörelsen vidare av sonen Bele och sedan av dottern Christina.

Den egensinniga Estrid valde, som vi vet, en helt annan väg ut i livet. Bara 30 år gammal investerade den lilla teckningslärarinnan från Hjo sitt farsarv i ett företag som skulle bli själva sinnebilden för god smak och svenskt konsthantverk. 

”Rummets renhet och detaljernas rikedom”. Tillsammans med den geniale formgivaren Josef Frank, drev hon i 56 år firman Svenskt Tenn på Strandvägen i Stockholm. Den tidlösa butiken finns förstås kvar på sin gamla adress, Strandvägen 5.

Hantverksgatan

På tidigt 1800-tal fanns ingen industri att tala om men desto flera verksamma hantverkare. De flesta hantverksgårdarna låg väster om torget, förutom färgarna och garvarna som behövde riklig tillgång till vatten och därför av naturliga skäl valde sjökanten eller Hjoån för sina bodar.

1805 hade staden 43 mästare i 18 olika hantverk; kardunsmakare, repslagare, tenngjutare och kopparslagare, för att nämna några, och på gårdarna kring denna lilla, pittoreska, kullerstensgata, höll flera av dessa till.

Den vackra lilla gatan är ändå märkligt sluten; inga dörrar öppnas mot oss utan det är från baksidan man går in! 

Skolbryggan

På Skolbryggan börjar, eller slutar, om man så vill, Sjögatan. På mitten av 1800-talet fanns det en skola och en skolgård på tomten söderut, därav namnet Skolbryggan. Från Skolbryggan har du en fantastisk utsikt över Hjo hamn och Vättern.

Sjögatan

När du vandrar längs Sjögatan ser du vackra exempel på Hjos välbevarade och vackra trähusbebyggelse. Kika gärna in på Sjögatan 1 och 6 för att se exempel på handhyvlad panel. Detta hittar du även på Sjögatan 9, där den gamla "Gästis” låg. Här huserade från början på 1880-talet källarmästare August Andersson. Då var det inte bara gästgiveri utan också stall, skjutsstation och samlingslokal för köpmän och hantverkare. Gästis fanns kvar som matställe ända in 1990-talet.

Notera även den lilla tidningsredaktionen Hjo Tidning som ligger i Bergagården längre ner mot Skolbryggan, uppkallad efter handlanden och riksdagsmannen, Johan Larsson Berg. Detta är en av Sveriges minsta nyhetstidningar. Det första numret kom ut i november, 1847 och redaktionen har funnits här sedan början på 1900-talet och fattig är väl den stad som ingen tidning har.

Långgatan 

Långgatan är en av huvudgatorna som länkar samman strandpromenaden i söder med torget och Hamngatan norrut. Här längs med Långgatan finns bland annat fotogalleriet Upon Walls, Österhagens glassfabrik och naturligtvis mysig träshusbebyggelse.  

Forsbergsgården, Regeringsgatan

Forsbergsgården fick hösten 2014 andra pris i tidningen Gårdar och Torps byggnadsvårdstävling. Här kan du övernatta i den gamla 1700-talsbyggnaden omgiven av en sprudlande trädgård mitt i den gamla delen av Hjo. 

Hjo hamn 

Hjo Hamn anlades på sin nuvarande plats år 1855. För sjöfart över Vättern var Hjo redan under medeltiden bästa hamnen och kortaste vägen rätt över sjön. Munkarna från Östgötaklostren fortsatte från Hjo till Varnhem, Skara och Nidaros på sina pilgrimsfärder. Hit gick också järnvägen med gods som skulle fraktas över till andra sidan Vättern med ångbåten S/S Trafik. 

De klassiska fyrarna ute på vågbrytaren i Hjo hamn är flitigt fotade. Allra helst när Ångaren Trafik tuffar förbi in i hamnen om sommarkvällarna. Visste du att fyrarna, så sent som 1984, fick elektrisk belysning?

Hjo Stadspark

Stadsparken, som från och med 2018 är byggnadsminnesmärkt, är en plats som andas historia. Här låg i slutet av 1800-talet kurorten Hjo Vattenkuranstalt AB. Kuranstalten, till skillnad från brunnsorten, var en plats där man badade och använde vatten för utvärtes bruk i allehanda kurer. Den startades av fyra hjobor: godsägare Harald Röhss på Munkeberg, greve Gustaf Sparre på Almnäs, grosshandlare Gustaf Sjöstedt i Hjo och den då nyinflyttade provinsialläkaren Dr. Wilhelm Baggstedt som såg potential i Hjo med närheten till Vättern. Man köpte in en lantegendom i form av parken och börjande bygga.

Vatten från Källebo, ca 3 km från Hjo, leddes ner till parken i urholkade ekstammar och försörjde Vattenkuranstalten med friskt vatten. Ett varmbadhus och en parkanläggning anlades och parkvillor byggdes för att rymma logi, sällskapssalonger och läkarmottagning. Slutligen 1878 stod allt klart och Hjo Vattenkuranstalt inviges med pompa och ståt. 

Dom första gästerna började anlända, och dessa bodde och åt på Järnvägshotellet precis intill. Järnvägshotellet brann dock ner 1932 och ersattes på 1970-talet med den byggnad som idag rymmer Hotell Bellevue. 

Badhytterna, Guldkroksbadet

Några av Hjos mest kända ikoner är våra badhytter som uppfördes 1913. Då tillhörde de Hjo Strandbad. Numera kan man vid ett besök på Guldkroksbadet hyra en badhytt för eget bruk och njuta av en skön semesterdag vid stranden. 2024 byggdes en av byggnaderna om till en bastu som kan nyttjas året runt. Läs gärna mer om badhyttsbastun här >>

Hjo - medlem i nätverket Tre trästäder

Trästaden gör också Hjo till medlem av Tre Trästäder tillsammans med Eksjö och Nora. Tre trästäder är ett samarbete mellan Hjo, Eksjö och Nora för att sprida kunskap om några av Sveriges unika trästäder. För mer information besök www.tretrastader.se.

Hjos Europa Nostra-pris

1990 belönades Hjo med Europa Nostramedalj på grund av sin välbevarade trästadsmiljö.  Europa Nostra-priset får ses som en utmärkelse till husägare, byggmästare, hantverkare och alla Hjobor som i praktiskt arbete, eller på annat sätt, arbetat för ett bevarande av staden Hjo.

Om organisationen Europa Nostra 

Europa Nostra betyder på latin "Vårt Europa" och är namnet på en paraplyorganisation för över 200 nationella organisationer inom i stort sett alla kontinentens länder. Från en ganska blygsam början har Europa Nostra utvecklats till en ledande aktör inom alla frågor som rör europeiskt kulturarv.

Guidad stadsvandring genom trästaden

Vill du lära dig mer om trästaden kan du följa med på en guidad stadsvandring. Under sommaren har vi reguljära drop-in-turer fler gånger i veckan.  Grupper kan boka stadsvandring året runt. Kontakta Hjo Turistinformation för mer information och bokning. 

Stadsvandring på egen hand

Vill du utforska den unika trästaden på egen hand kan du ladda ner en karta till din mobil här. Du kan även hämta en karta och få tips på Hjo Turistinformation.