The Blue Orange / Vara stationshus
Vara

Konstverket består av det blå stationshuset och rymdbumlingarna som finns placerade på stationshuset och en bit därifrån. The Blue Orange invigdes 2012 och är skapat av den tyska konstnärinnan Katharina Grosse.

Stationshuset i Vara har med The Blue Orange blivit ett besöksmål som lockar. Vare sig man tycker om verket eller inte, är det ingen som en gång sett det som glömmer vad man sett. Konstverket skapat diskussion, sätter Vara på kartan, bidrar till att släppa loss kreativiteten och utvecklingen av samhället med sin tydliga uppmaning att vara glad för sin särart och öppen för det som inte är gängse - precis som avsikten var från början. 

Bakgrund

Vara bestämde sig tidigt för att kultur är en framgångsfaktor i en tid med högt förändringstempo och stora krav på både människor och samhällssystem. Den största och tydligaste satsningen – bygget (2003) och driften av Vara Konserthus – följdes av flera mindre som märktes i olika omfattning ute i lokalsamhället. När nästa större steg skulle tas, gjordes det i form av ett konstverk.

Verket tänktes fungera som landmärke både bildligt och konkret. Det skulle synas och märkas, gärna sticka ut och dra till sig uppmärksamhet. Vara skulle låta höra talas om sig och varaborna känna att en ny satsning på kultur gjorde deras kommun synlig.

När man bestämt att stationshuset var den lämpliga placeringen för ett sådant verk, blev det också klart att Trafikverket och Statens Konstråd kunde engageras. Både i processen att ta fram rätt verk och som medfinansiärer. Stat och kommun delade på kostnaden.

Stationshuset skulle ändå renoveras vid den här tidpunkten och stationsområdet behövde göras tillgängligare. Stationen skulle ändå bli ett byggprojekt – vad passade bättre än att göra det spektakulärt?

Stationen är en av de viktigaste entréerna till Vara som ort och passeras av hundratals människor på väg till eller ifrån Göteborg varje dag. Det är en av kommunens mest publika platser.

Konstverket

Konstnären har berättat att hon hade funderat kring det lilla samhället med de sällsamma idéerna när hon fick en förfrågan via Statens Konstråd om att göra något med stationshuset i Vara. När hon kom till samhället för att ta in platsen upplevde hon att den verkligen var ganska liten – och lite intetsägande, kanske. Efter att ha spenderat ett par dygn på plats och träffat företrädare för kommunen började hon inse att ambitionen var väldigt mycket större än vad den fysiska miljön berättade. Här fanns planer och tankar och redan igångsatta projekt; man jobbade med kontakter över hela landet och med internationella perspektiv. Konserthuset var en succé och kommunledningen stod stark i sin övertygelse om att kultur verkligen behövdes för att innevånare och andra skulle få mod och kraft att fullfölja sina planer; att tänka nytt och kreativt, öppna upp för idéer utifrån och blanda till en alldeles egen Vara-mix som överlevnadsstrategi i en föränderlig tid.

Blocken på stationens tak är skurna i styrofoam (frigolit) och behandlade med färg och lack i många lager. Formerna är helt nonfigurativa och går i folkmun under namnet Bumlingarna. Kanhända är det meteoriter som ramlat genom rymden ner i Vara, som en kaskad av färg och form som ger det lilla samhället på slätten bilden av sin egen kreativa förmåga.

Konstverket fick till slut heta The Blue Orange. Titeln kommer från en dikt av den franske poet, Paul Éluard (1895-1952). Dikten heter La terre est bleue comme une orange (Jorden är blå som en apelsin) och leker med föreställningar och förväntningar, vänder och vrider på färger och företeelser som synes vara men kanske inte är – eller är mycket mer än man tänkte?

Reaktioner

Känslorna kring The Blue Orange har under perioder varit starka. Somliga har tyckt att verket är förskräckligt och en källa till löje, somliga att det varit piggt och roligt och mött uppskattning både hemma och borta.

Stationshuset i Vara har med The Blue Orange blivit ett besöksmål som fortfarande lockar. Vare sig man tycker om verket eller inte, är det ingen som en gång sett det som glömmer vad den sett. Det har på alla sätt gjort det som var avsikten – skapat diskussion, satt Vara på kartan, bidragit till att släppa loss kreativiteten och utvecklingen av samhället med sin tydliga uppmaning att vara glad för sin särart och öppen för det som inte är gängse.

Konstnären

Färg spelar stor roll i Katharina Grosses konstnärskap, men mer i relationerna mellan kulörer, och kulörer och form. The Blue Orange var från början tänkt att vara ljusrött men kulören gick inte att få fram med den färgtyp som huset behövde. Så blev det i stället blått.