Generationsparken
Vara
Det konstnärliga uppdraget grundades i förändringarna i lokalsamhället. Centrum av Vara stod inför stora förändringar. Livsmedelsaffärerna flyttade ut mot E20 och antalet människor i rörelse i centrum minskade. Vad behövdes för att kunna behålla känslan av en trygg småstad med liv och rörelse?
För att servicenivån ska kunna vara hög för dem som bor på eller i närheten av en ort, behövs fler människor än de som är bofasta. Besökarna är en del av gemenskapen och en del av kretsloppet i ett samhälle. De ska känna sig välkomna att stanna en liten stund eller en längre. Trivsel uppstår gärna där det finns platser som är fria att nyttja för alla. Barnperspektivet är också viktigt. Offentliga miljöer måste vara ”lekbara”; öppna för barns fantasi och lyhörda för behov av att leka, också tillsammans med föräldrar och kamrater. Lekbarheten uppmuntrar egna initiativ genom ytor att springa på, ge plats för husdjur, låtsaslekar och picknick, lugn för att ligga på en filt och läsa eller utrymme för en förskoleklass att gå på jakt efter insekter eller höströda löv.
Utifrån dessa tankegångar skapades bilden av vad den södra halvan av Badhusparken skulle kunna stå för. En del av de bilderna kom från workshops ledda av arkitektpedagog med barn i lekåldrarna.
Badhusparken har gamla anor. Den norra halvan snyggades upp runt sekelskiftet 2000 då scen och cafeteria byggdes.
Vildvinstorn
Vara arbetade under ett par decennier hårt för att öppna samhället för intryck utifrån. Perspektivet ut i världen var mycket viktigt. Också det faktum att Vara ligger på den flacka Vara-slätten med vida utsikter åt de flesta håll inspirerade konstnärerna till att rita in ett högt torn som erbjuder invånarna en möjlighet att blicka utanför orten Vara. Tornet var tänkt att byggas som en spiraltrappa med en trygg men spännande utblick omkring fjorton meter över marken. Här uppe skulle man kunna blicka ut över hus och träd och skåda långt i fjärran. Några fast monterade kikare skulle riktas in på intressanta punkter i närmiljön. Vildvinet skulle växa runt tornets spaljéer och få tornet att långsamt smälta ihop med växtligheten.
När budgeten för tillskapandet av Generationsparken sprack stoppades planerna på tornet tills ekonomin tillåter att man fortsätter. Tills dess finns ett fundament i marken där tornet ska stå.
Att göra i parken
Alla tankar kring aktivitet i Generationsparken utgår från barns förmåga att fylla en yta med lek. I Generationsparken finns få färdigköpta lekredskap som bestämmer hur eller vad man ska leka.
De två klätterskulpturerna i parken går att använda till många olika sorters lekar. Den ena är byggd för större barn, som en stad med broar mellan huskroppar. Det är en tredimensionell labyrint som inbjuder till rörelse och lek men också till att hitta sin egen vrå, kanske leka affär, vila eller varför inte skapa ett näste med kumpaner eller bara se hur högt man törs klättra?
Den andra skulpturen är snarlik men mindre, tänkt för små ivriga klättrare. Materialet är tunnare, lättare för små händer att gripa runt. De riktigt små barnen kan inte klättra upp på egen hand, men skulpturen är stadig att hålla sig i när man lär sig gå.
För de allra minsta barnen finns bebisgunga och en sandlåda med god uppsikt från möblerna så att föräldrar kan slappna av medan barnen leker.
Mitt i parken finns aktivitetsbord under sol- och regnskydd. Här kan skolklasser eller förskolor snickra, äta lunch eller ha marknad. Scouter eller handbollslag kan anordna försäljning, kalas eller aktivitet. Politiska partier kan anordna kampanjer etc.
En mindre skateboardramp finns bredvid boulebanan. Rampen kan också användas av BMX-cyklister, rullskridsko- och sparkcykelåkare och våghalsiga rullstolsburna. När snön ligger kan man åka pulka och rutscha på ändan nerför de små ramperna. Skateparken och boulebanan ger ett fint möte mellan generationer.
Boulebanans publik är mognare än skateboardrampens men vem vet när Vara har ett juniorlag i boule på väg upp i ett seriespel? Banan har en linhängd belysning för att ge en känsla av rum efter att dagsljuset så smått börjat ge med sig ljumma kvällar när man gärna stannar med sina klot för det trevliga sällskapets skull.
I anslutning till sittmöblemang finns grill. Ljusslingor med kulörta lyktor späder på känslan av att man gärna stannar länge i parken om vädret är det rätta.
Parkens avgränsning är tydlig. Föräldrar skall känna sig trygga med att barnen inte plötsligt springer ut i trafiken. Ett staket markerar slutet på lekmiljön längs alla omgivande gator men är helt öppet mot den norra delen av Badhusparken. Staketets ändar knorvar på sina håll ihop sig till små labyrinter, ett spännande nöje för de små som samtidigt skapar en trygg förlängning av parkens entré och utgångar.
Övrigt
Södra delen av Badhusparken vill vara ett komplement till den norra delens sirliga och lummiga karaktär. Här finns möjligheter till mängder av olika aktiviteter där generationer kan mötas otvunget i en stimulerande och spännande miljö.
Parkens inredning är en blinkning till Katharina Grosses The Blue Orange (stationshuset i Vara) genom att vara monokromt röd, dvs målad i en och samma kulör på samma sätt som stationshuset är blått.
Se mer konst och skulpturer i Vara.