Gröna oaser
Uddevalla är en stad rik på parker och gröna oaser. Inte så stora och inte så berömda kanske, men nog så fina och njutbara. Väl värda att besöka.
MARGERETEGÄRDEPARKEN
I stadskärnan hittar du Margeretegärdeparken som är stadens ståtligaste park. Parken är uppkallad efter rådman Jöns Kochs hustru Margareta. 1910 blev Margretegärde officiellt park. Men det dröjde till 1919 innan området planerades och lades ut som en park.
Uppdraget gick till stadsträdgårdsmästare C. A. Andersson, som förvandlade den gamla idrottsplatsen till en park värd namnet, till en riktig stadspark.
Anderssons huvudtanke var att förstärka Margretegärdes rektangulära form. Smärre förändringar i parken har kommit till stånd under årens lopp, men Anderssons huvudidé kvarstår. Diagonala gångstigar löper diagonalt över gärdets södra och norra del. Centrum är markerat med en stor rund fontän med planteringar och parksoffor. I norra delen finns två lekplatser som omgärdas av skyddande buskage.
1949 placerades en staty, "Flicka med fläta", mitt i fontänen. 1974 byggdes en ny musikpaviljong upp.
Margretegärde var länge en öppen och luftig park dominerad av grusgångar och färgsprakande planteringar, allt omslutet av unga lindar. Idag har buskar och träd vuxit upp och förvandlat parken till en välkomnande och lummig oas omsluten av mäktiga lindridåer. En plats som erbjuder såväl sol som skugga, men framför allt stilla ro.
HASSELBACKEN
Hasselbacken är sannolikt till stora delar stadens äldsta offentliga park. Hasselbackshuset uppfördes 1814 och blev torgets nya "söderfasad". Till huset anlades en stor trädgård såväl mot torget som mot Bäveån.
När husets ägare köpman Hasselgren gick i konkurs 1875 köpte staden huset och planer fanns på att omvandla trädgården till en offentlig park. Förändringarna sker snabbt. På vykort från 1910- och 20-talen ser man hur förträdgården är decimerad till en liten triangel framför husets entré och att en grupp granar tillåtits växa sig höga invid husknuten.
1905 revs det sista av kåkbebyggelsen, trädgården utvidgades ner mot Bäveån och hela området planerades till en park av stadsträdgårdsmästare C. A. Andersson. Parken i Hasselbacken växte snart upp till en lummig och grön oas mitt i staden och blev genast uppskattad av uddevallaborna. 20 år senare utvidgades Hasselbacken mot kyrkan, för att skapa en trevlig förbindelseväg mellan kyrkan och parken. Kyrkslänten ner mot ån var helt terrasserad. Rester av grunder och murar påträffades. Stenen har återanvänts i nya murar och trappor men också som fyllnadsmaterial. 1925 anordnades en fågeldamm nedanför Strömberget där div. simfåglar inplanterades. Utvidgningar och förbättringar har därefter gjorts i många etapper.
Som ett sista led i Hasselbacksparkens utvidgning får arbetena i Dyrehaven ses: promenadstig, planering av ny granitkaj och renoverad fågeldamm. 1961 invigdes den bro som förbinder de båda parkerna.
REGEMENTSPARKEN
Strax öster om Uddevalla centrum finns regementsparken som ligger i ett kuperat, delvis mycket dramatiskt landskap i direkt anslutning till Bohusläns försvarsmuseum. Bohusläns Regemente flyttade 1913 från Backamo till Uddevalla. Ett torp flyttades från Solberga socken till regementet. Torpet placerades invid den mjuka slänten ner mot Bäveån, på mark som inköptes 1920 just för att ge det lilla museet en passande inramning.
Den då nyligen pensionerade stadsträdgårdsmästaren C. A. Andersson hjälpte till att anlägga Regementsparken, som invigdes 1921. Med tiden utrustades parken med såväl dansbana, Rotrundan, som utomhusscen i form av en amfiteater och blev omåttligt populär.
Regementsparken ligger i ett kuperat, delvis mycket dramatiskt landskap, invid en strid del av Bäveån. Parken domineras av böljande gräsytor under mäktiga hängbjörkar och väldig blodbok. Mitt i parken är en minnessten över Kungliga Bohusläns Regemente 1661-1961 rest. När I17 lades ner 1992 övergick Regementsparken i en vänförenings förvaltning. Parken har genom föreningen kompletterats med ett museum, som berättar Bohusläns försvarshistoria.
GUSTAFSBERG
Gustafsberg brukar utnämnas till Sveriges äldsta havsbadort, men redan långt dessförinnan var platsen, det vill säga gården, berömd för sin surbrunn och sin trädgård.
Gustafsberg är ett ypperligt exempel på det tidiga 1800-talets pastorala natursvärmeri. Det kala havsbandet, det bistra högfjället eller den svarta storskogen var extrema landskapstyper den kultiverade människan undvek. De "accepterade" naturrummen skulle utgöras av på olika sätt kultiverad mark, helst inrangerade i ägolandskapet eller dess närhet, i trädgården eller parken. Det okända var skrämmande. Strapatser skulle kunna klaras av iförd glacéhandskar och svepande kjolar eller bonjour och cylinderhatt.
Idag är gångstråken modifierade efter människors rörelsemönster i parken. Trädbeståndet är av naturliga skäl utglesat. Merparten träd är dock av betydande ålder och dimension. Ek finns fortfarande, men kastanj dominerar. När solen kastar långa skuggor kan man ana konturerna av igenlagda blomsterbäddar och gångstigar. Halvrundlarna utanför restaurangen har ersatts med en liten musikpaviljong bakom en öppen grusplan. Planteringarna är idag koncentrerade till café Snäckan och sommarbostäderna.
