Vad är en skeppssättning?
Har du någonsin sett en grupp stora stenar stå i form av en båt? Då har du troligtvis sett en skeppssättning - historiska spår från en tid innan oss. Askeberga Skeppssättning i Tidan utanför Skövde skiljer sig lite från andra. Vi berättar här varför och reder samtidigt ut vad en skeppssättning faktiskt är och framför allt, varför man byggde dem.
Vad är då en skeppssättning undrar du?
Jo, en skeppssättning är helt enkelt resta stenar som är uppställda i samma form som en båt. Det är vanligt med 12 eller 24 stenar som stoltserar tillsammans. Normalt sett har de en för-och akter sten som ofta är lite högre än de andra stenarna.
Det finns skeppssättningar både från bronsåldern och järnåldern, men de skiljer sig lite åt. Bronsålderns skeppssättningar är ofta övertäckta, som en del av en gravhög, stenarna är mindre och står tätt ihop. En plats som har många skeppssättningar från denna tid är Gotland. Under järnåldern blir sedan skeppssättningarna större och göms inte längre i gravhögar. Även stenarna blir större och står glesare isär.
Varför reste man skeppssättningar?
Det har antagits att skeppssättningar har använts som gravar, men det är inte alltid som någon grav hittats. På runstenar finns det beskrivet att stenkretsar av olika slag restes som minne över nära anhöriga. Varför stenarna ibland står i en båtformation vet vi inte säkert men det antas ha samband med resan till dödsriket enligt fornskandinavisk tro. Båten som begravningskärl finns väl belagt under 600-talet och fram till kristendomens inträde på 1000-talet. Den finns tydligt antytt som en viktig del i gravsammanhang eller religiösa ritualer ända sedan bronsåldern för 3500 år sedan.
Askeberga skeppssättning
När man tittat närmare på Askeberga ser man att denna stenkrets skiljer sig från en vanlig skeppssättning då den saknar stävstenar, men har ändå antagits vara en. Ytterligare en skeppssättning med detta särdrag finns i Nässja, Östergötland. En förklaring till detta kan vara att under alla de tusen år skeppssättningar har använts som gravar eller monument har de aldrig varit den enda typen av gravform. Man kan säga att det är mer av en alternativ gravform, som använts parallellt med det som varit den vanliga typen av begravning under varje tidsålder.