LINDORMEN VID ASKEBERGA

Förutom skatten i Timboholm finns ytterligare en guldskatt som är funnen i Skövde kommun, nämligen Bankällaguldet. Den skatten var cirkusdirektören ute efter i äventyret som Kira och Luppe upplevde när de mötte lindormen Sigrun vid Askeberga skeppssättning i Tidan.

Skeppssättningen eller Ranes stenar som den också kallas, kan fungera som en tidsreseportal. Hur cirkusdirektören listat ut detta vet jag inte. Det kan förstås ha varit de urgamla korparna Hugin och Munin som pratat bredvid mun, eller näbb kanske passar bättre i deras fall. Hur som helst gick det inte riktigt som det stora trollet tänkt sig. Det bar sig nämligen inte bättre än att cirkusdirektören, ja även Kira och Luppe som följde efter honom genom portalen, kom alldeles för långt tillbaka i tiden. De kom till den tid då lindormen Sigrun vaktade skatten.

Hade inte Kung Rane dykt upp i precis rätt ögonblick kunde faktiskt cirkusdirektören blivit lindormens middag.

VÄSEN I TIDANTRAKTEN

Lindormarna är släkt med drakarna. Det brukar talas om två varianter. Den ena är farlig, det är dit Sigrun hör, och en snäll, dit hon inte hör. Den snälla sorten är det egentligen synd om. De är nämligen från början människor som råkat ut för en förbannelse, vilken gjort dem till stora ormar. Det finns till och med gamla folkvisor om detta.

Ja, folkvisor finns det många om de väsen som finns med här i bestiariet. En av de första som i Sverige upptecknade gamla folkvisor var Arvid August Afzelius. Han föddes 1785 på Fjällåkra i Hornborga socken. När han växte upp vistades han mycket hos sin farfar som bodde på Hälsingsgården i Sätuna. Där fick han höra en massa folkvisor och sägner från trakten kring Hornborgasjön, vilka gjorde ett starkt intryck på honom.

Lindormen har också gett upphov till skrönor om ett annat väsen, nämligen hjulormen. Genom att bita sig själv i svansen och ta formen av ett O sägs de kunna rulla fram när de har bråttom någonstans. Jag finner detta vara högst tveksamt. Ormar gör sig sällan eller aldrig en sådan brådska.

Kung Rane

Tidsportalens väktare, Kung Rane, är en mystisk och sägenomspunnen figur. Det är svårt att veta till vilken väsensort han ska räknas. Några kilometer åt sydväst från Askeberga ligger Flistads kyrka. Bredvid kyrkan finns en gravhög som kallas för Kung Ranes hög, kanske är det där han vilar. Om han nu vilar? Högen har aldrig blivit utgrävd. Det var nära en gång, men skattsökarna blev avbrutna. Kanske de blev lurade att börja prata? Det får man inte göra när de riktigt gamla och legendomsusade skatterna ska bärgas.

Kung Rane är god vän med en sägenomspunnen vit häst som sägs hålla till i trakten runt sjön Östen. Även korparna Hugin och Munin verkar känna honom väl. De två brukar annars förknippas med Asaguden Oden, kanske Kung Rane är ett annat namn på honom? På andra sidan sjön från Askeberga sett ligger faktiskt Odensåker. Att det är en gammal och rik kulturbygd i området runt sjön Östen och Tidanbygden, det är helt säkert.

MAGI

För att försöka få tag på guldskatten i Bankälla ville cirkusdirektören resa i tiden. Han önskade komma tillbaka till tiden före 1738, för det var då drängen Anders Persson och pigan Kerstin Bengtsdotter fann guldet vid sjön Östens strand.

Stenarna i Askeberga fungerar som en magisk tidsportal till forntiden. För att kunna färdas i tiden efter cirkustrollet behövde Kira och Luppe använda sig av två runor. Detta berättade korparna Hugin och Munin för dem. En användes för resan bort och en för resan hem. De lämnade en liten sten med Odalrunan ristad på vid portalen. Den runan säkrade att de skulle komma tillbaka hem till deras egen tid. De behövde också ta med sig en sten med R-runan på, den används för resan tillbaka i tiden.

SKATTER

Natten mellan den 9 och 10 Juni 1738 hittades Bankällaskatten av drängen Anders Persson och pigan Kerstin Bengtsdotter. Guldet låg i strandkanten intill sjön Östen och bestod av två större och nio mindre guldringar. Förmodligen hade det legat där på platsen i många hundra år, men vattnet hade under den tiden gått högre upp på land.

Möjligen stämmer det gamla talesättet ”guld stiftar äktenskap”, för Anders och Kerstin gifte sig nämligen året efter, den 4 november 1739. För hittelönen de fick efter fyndet kunde de köpa sig en liten gård.

SPÄNNANDE PLATSER

Ån Tidan rinner genom samhället Tidan. En bit norr om Tidan går Vaholms brohus >> över ån. Det är alltså ett hus och en bro på samma gång.

Inte långt från Tidan och Väring ligger sjön Östen. Inte så långt därifrån finns Askeberga stenar >> som är en så kallad skeppssättning. Det är Sveriges näst största skeppssättning. Skeppssättningar kallas den här typen av fornminnen för att stenarna uppifrån sett är placerade i formen av ett skepp, ja om du tänker dig ett vikingaskepp sett uppifrån. Stenarna i Askeberga kallas också Ranes stenar.

Inte långt därifrån ligger Flistad, med Ranes hög >> intill kyrkan. Förmodligen finns det en gravkammare inne i högen. Kanske det är där Rane vilar? En annan hög i trakten är Stora Rör, ett stort gravröse. Kanske vaktat av en gravvålnad?

Norr om Stora Rör ligger Odensåker och Logården, med hembygdsgård, cafeteria och museum. Söderut ligger i stället Binnebergs tingshus >>. Dess första våning i sten byggdes redan på 1750-talet.