VÄTTERJUNGFRUN
I bilden här ovan ser du Vanäs fyr i Vättern. Den ligger vid Vanäs udde strax utanför Karlsborgs fästning. Om du kommer hit en tidig morgon, och rör dig tyst och försiktigt, då kan du med lite tur få se Vätterjungfrun sitta på en sten och beundra solen när den går upp på andra sidan sjön.
Här runt Vättern, har det under flera hundra år gått historier om detta vackra sjörå. Skrockfulla sjömän har aktat sig för att tala om henne när de varit ute på sjön. De har varit rädda att det skulle ge otur, ja kanske till och med att det kunde orsaka storm.
Det var också vad som höll på att ske när cirkusdirektören tagit hjälp av en elak vätte vid namn Vilhelm von Vreten, för att fånga sjörået. Hennes ilska över att ha blivit fångad gjorde att himlen mörknade och vinden på en kort stund ökade till nära stormstyrka. Men med hjälp av en gammal vän till Kira, fladdermusen Bibbi, och den spökande brovaktarflickan Ida, lyckades vännerna till slut befria Vätterjungfrun. Cirkusdirektören kunde aldrig visa upp henne på cirkusen.
VÄSEN I KARLSBORGSTRAKTEN
Siktade i Karlsborg är sjörået Vätterjungfrun, vätten Vilhelm von Vreten och barbasteller (en fladdermusart) i fästningen. Gengångaren Ida finns med sin spökfamilj i brovaktarstugan vid Rödesundsbron. Närheten till Tiveden medför förstås att det finns gott om skogstroll och förmodligen ett och annat skogsrå inom kommunen.
Barbastellerna i fästningen
Karlsborgs fästning, som påbörjades 1819 och stod färdig först nittio år senare, är faktiskt ett perfekt tillhåll för fladdermöss, inte minst för en sort som kallas barbasteller. Orsaken till detta är att fästningens skrymslen, vrån och underjordiska gångar är en så bra övervintringsplats för dem.
Vätten Vilhelm von Vreten
I äventyret Kira och Luppe upplevde i Karlsborg hade förmodligen vätten Vilhelm blivit lovad någon belöning av cirkusdirektören för att hjälpa till att fånga Vätterjungfrun. Vilhelm tillhör helt klart inte de snälla av vättarna. Med sagoväsen är det precis som med människor, det finns alla sorter, en del är snälla andra inte.
Vättarna sägs bo i underjorden, gärna under människornas hus. Jag misstänker att Vilhelm har sitt tillhåll någonstans under fästningen i Karlsborg. Barbastellen Bibbi och hennes släktingar är inte förtjusta i sin granne, varför vet jag inte. Kanske irriterar de sig bara över hans en smula ålderdomliga sätt att tala och att han har en stark förkärlek att använda ord som börjar på bokstaven V, på samma sätt som hans namn?
MAGI
Vätten Vilhelm von Vreten är mycket svår att få tag på, eftersom han i likhet med en del tomtar bara behöver knäppa med fingrarna för att försvinna med ett poff! Sedan dyker han upp där han känner sig säker, utom räckhåll för dem han retat upp. Med ett lite finare ord kallas detta för att transferera. Hur det går till är inte något som någon av dem skulle svara på. Både tomtar och vättar tycker om att vara hemlighetsfulla kring sin magi.
Vätterjungfrun har förmågan att påverka vädret kring sig. Detta är något hon har gemensamt med Kajsa i Vänern. Dock resulterade denna förmåga i olika förhållningssätt hos de som förr seglade på de två stora sjöarna. Medan sjömännen på Vättern undvek att nämna jungfrun när de var ute på vattnet av rädsla för hastiga stormar bad de som seglade på Vänern i stället sjöfrua Kajsa om god vind när det var stiltje.
SKATTER
På Forsviks bruk har skickliga hantverkare och smeder i mer än 600 år skapat bruksföremål som exempelvis gjutjärnsgrytor och ljusstakar i mässing. Här var man tidiga med att ta till vara kraften från det strömmande vattnet. Forsviks bruk är en spännande miljö och ett fantastiskt industrihistoriskt arv.
Till Karlsborgs skatter vill jag också räkna besöksmål och historiska platser som Göta kanal, och Karlsborgs fästning. Ja, alltså hela byggnadsverk. När fästningen byggdes fanns det planer på att Karlsborg skulle kunna fungera som Sveriges reservhuvudstad. Vid fara skulle hela Sveriges guldreserv kunna föras i säkerhet hit till fästningen. Det hade väl varit en skatt som hetat duga det?
SPÄNNANDE PLATSER
I Karlsborg finns fästningen >> med fästningsmuseet och Vanäs udde >> med fyren. Strandpromenaden är mysig och vid Rödesund finns Kulturstugan och slussen vid inloppet till Göta Kanal >>. Följer man kanalen kommer man till Forsviks bruk >> spännande industrihistoriska miljö. För den natur- och fiskeengagerade finns mängder med möjligheter att utöva sina intressen i området. Norr om Karlsborg och Forsvik ligger Tiveden >> (Trolltiven). Här finns fina vandringsleder. Den riktigt uppmärksamme kanske kan få se något av skogens väsen?
Sjön Vättern
Sjömännen på Vättern brukar förr undvika att tala om jungfrun när de var ute på sjön. Det sades att det för otur med sig. När jag skriver detta går mina tankar till två skepp som förlist i Vättern, ångfartygen Eric Nordevall och Per Brahe.
Det första av dem, Eric Nordevall sjönk redan år 1856. Skeppet var byggt tjugo år tidigare, alltså 1836, och var ett av Sveriges första maskindrivna fartyg. Orsaken till förlisningen var att fartyget gick på ett grund inte långt från en ö som heter, just det, Jungfrun. Nåja, den här gången gick det bra på så sätt att passagerare och last kunde flyttas över till ett annat ångfartyg. Men när man senare försökte bogsera skeppet till hamn tog det in vatten och sjönk. 1980 återupptäcktes Eric Nordewall på sjöns botten och där efter byggdes en replika, alltså en kopia av fartyget, vid Forsviks bruk. Därför går det numera att åka ångbåtsturer på Göta kanal och Vättern med Nordevall II.
Den andra ångaren, Per Brahe, sjönk hösten 1918, i en hastigt uppblåst storm. Det var en betydligt mer tragisk olycka. Alla ombord drunknade, besättning så väl som passagerare. Säkert har olyckan inget med jungfrun att göra, men den kan ändå vara en del av orsaken bakom skrockfullheten kring henne. Och olyckan visar ju att Vättern är en sjö värd att ha respekt för. Med ombord på Per Brahe fanns den kände konstnären och sagotecknaren John Bauer med familj. De var på väg att flytta från Grännatrakten på östra sidan av sjön till Stockholm. Du har säkert läst eller sett sagor illustrerade av John Bauer, med bilder på sköna prinsessor, fula troll och andra sagoväsen.