({{search.Data.length}} resultat)
{{settings.Localization.Data.SearchResult.EmptySearchResultSuggestion}}
En del av
En målad bild på harar som befinner sig på en ö i en å, med änder i vattnet och en bro i bakgrunden.

MJÖLKHARAR I ESSUNGA

Från Essunga finns nedskrivna sägner från 1800-talet om människor som ägt förmågan att tillverka mjölkharar. I bilden ovan ser du stenbron över Nossan i Nossebro, som hör till Essunga kommun. Här hade cirkusdirektören och hans trollkumpaner skapat många harar. Av mjölken tänkte trollen göra glass och milkshake för att sälja på cirkusen.

Kira och Luppe saboterade cirkustrollens drömmar om att tjäna pengar på tjuvmjölkande harar genom att hälla massor av salt i den stulna mjölken. Cirkusdirektören visste inte att mjölken var saboterad och trodde därför att idén med mjölkhare-milkshakes var meningslös och inte fungerade.

VÄSEN I ESSUNGATRAKTEN

Enligt gammal folktro har trollkunniga länge använt magi för att stjäla mjölk från sina grannar. I Sverige har detta lett till sägner om mjölkharar, men i andra länder kan det också vara exempelvis katter som stjäl mjölken. Mjölkharar eller trollharar som de ibland kallas är ett konstgjort väsen som tillverkas av olika sorters skräp och magi. De sänds ut för att tjuvmjölka kor och sedan återvänder de hem och spyr upp mjölken i behållare hos sin ägare.

Magiska harar är dock inte det enda väsen som finns i Essungatrakten. Bli inte överraskad om du exempelvis träffar på källrået Goliat längs den nordrinnande Nossan. I Nossebro vid stenbron ligger dessutom två gamla kvarnbyggnader som säkert kan hysa en eller annan kvarngubbe.

MAGI

Tron på att människor som trollkarlar och häxor kunde skapa tjuvmjölkande harar syns i gamla rättegångsprotokoll från olika delar av Sverige. Ja det finns till och med medeltida kyrkomålningar med mjölkharar som spyr upp mjölk i hinkar.

Eftersom de trollkunniga skapade mjölkhararna för att stjäla kan magin som användes kallas för svartkonst. Ungefär så här verkar det ha gått till:

Ingredienserna till hararna lades i ett såll, ett sådant som förr vanligtvis användes för att sålla agnarna från vetet med. En droppe av mjölkhareskaparens eget blod var den sista ingrediensen. Medan hen sållade skräpet fram och tillbaka mumlades en trollformel. Till slut gick skräpet samman och blev till en trollhare som fick liv.

En trollformel kan ha låtit ungefär så här: ”Om du springer på jorden för mig, så ska jag brinna hos den onde för dig”.

Usch då.

Trollhareboken

När äventyret i Essunga var nästan slut upptäckte Kira och Luppe att cirkusdirektören haft planer på att skapa flera olika sorters trollharar. De fick nämligen tag på en bok där cirkusdirektören tecknat och skrivit recept på trollharar vars uppgift inte är att stjäla mjölk.

Möjligt med länk till cirkusdirektörenstrollharebok?

SKATTER

De medeltida hålvägarna i Furet som ligger strax öster om Essunga stationssamhälle är registrerade som fornlämningar. De är på sitt sätt lika värdefulla som en guldskatt eller ett slott. Hålvägarna är nämligen en del av den gamla landsvägen mellan de under medeltiden betydelsefulla städerna Lödöse och Skara. Här har säkert såväl kungar, stormän och pilgrimer tagit sig fram.

Jorden i området är mycket finstoffig, du kan nästan blåsa bort den. Därför blev spåren av människornas framfart så tydliga och finns kvar än i dag. Att det pratas om flera vägar beror på att när spåret blev för djupt och obekvämt att gå eller rida i gick man i stället bredvid och då bildades en ny väg parallell med den gamla.

SPÄNNANDE PLATSER

Kerstinsås kvarn >> vid stenbron i Nossebro drivs av hembygdsföreningen som besöksmål. Några gånger om året mal de mjöl här på det gamla sättet. Det gör säkert kvarngubben glad. Förr i tiden var det viktigt för mjölnaren att hålla sig väl med kvarngubben, annars kunde han stoppa kvarnen. Kvarnhjulet bara stannade. Kanske för att gubben satte en käpp i det?

Hålvägarna i Furet >> har redan nämnts, men de är värda att nämna igen. Med lite fantasi kan man tänka sig handelsmän med kärror dragna av oxar passera. Kanske med salt sill från Lödöse som skulle säljas på torget i Skara eller liknande. På vägen tillbaka kanske de hade med sig jordbruksprodukter att sälja nere i Lödöse?