GÄDDFRUN I GRÄSTORP

I äventyret med Gäddfrun i Grästorp hade cirkustrollen lyckats fånga Gäddfrun och tvingade henne att hjälpa till med att bärga skatten för att åter bli fri.

Samtidigt träffade Kira och Luppe ett källrå som heter Goliat. Han ser ut som en stor groda med kläder. Man kan önska sig saker av ett källrå, och det gjorde Kira och Luppe. De önskade få hjälp av källrået att hindra cirkustrollen från att ta skatten. Och Goliat hade faktiskt en plan som fungerade. Genom att i precis rätt ögonblick lura cirkusdirektören att prata gick vännernas önskan i uppfyllelse. Trollen fick inte med sig guldet från Kringeliputt. Och det är bra, för om cirkustrollen tillåts bli rika får de allt för mycket makt. Då går inget sagoväsen längre säkert för deras skurkaktiga påhitt.

VÄSEN

Det finns många sägner om gammelgäddor i Sveriges vattendrag. De Skaraborgska är inget undantag. En del av berättelserna är vanliga fiskehistorier. Ja sådana kan förstås också vara spännande och ibland slutar de med att fiskaren faktiskt kan bevisa att historien är sann. Andra gånger räcker armarna inte till för att visa hur stor gäddan var som tappades och som vände ner i djupet när linan brast. På så vis liknar många fiskehistorier berättelserna om förlorade skatter. Gäddfrun i Kringeliputt bär en stor guldring runt halsen. Och hon vaktar en kittel med guld. Är inte det en bra början på en riktigt god fiskehistoria?

Källrået Goliat trivs förutom vid Göttorpsån och Kringeliputt även längs ån Nossan och runt fiskesjöarna på Hunneberg. På berget bor det korpar och skogstroll och ganska säkert finns det bergatroll inne i det.

Längs Nossan har det funnits kvarnar mycket länge. Det är därför ganska säkert att här bor någon kvarngubbe, till exempel i Forshalls eller Tengenes kvarnar. Det finns också en gammal väderkvarn i Grästorp, alltså en sådan som drivs av vindkraft. Den är förmodligen byggd redan på 1700-talet.

Nossan rinner ut i Dättern som är en vik av Vänern. Ute i Vänern finns förstås också sjörået Kajsa och vem vet, kanske även Lakekåffan kan visa sig?

MAGI

Om du önskar dig något kan du öka chansen att nå framgång genom att offra något litet i en källa eller annat lämpligt vattendrag. Om du har tur kan det då bo ett källrå i vattnet, som exempelvis grodan Goliat. Han ger dig gärna ett gott råd för hur din önskan ska uppfyllas. Dock uttrycker han sig som många andra sagoväsen på ett gåtfullt sätt. Det kan därför vara svårt att förstå vad som egentligen menas med rådet. Varför och hur det ska leda till att önskan uppfylls?

I äventyret med gäddfrun i Grästorp valde Kira och Luppe ändå att lita på Goliats råd, trots att de inte förstod hur det skulle hindra cirkustrollen från att lägga beslag på guldet. Särskilt Kira var först tveksam, hon verkar inte lita på grodor. Vad det nu kan komma sig?

Nossan som rinner genom Grästorpsbygden är en av Skaraborgs nordrinnande små floder med magiskt vatten som mynnar ut i Vänern.

Mer om magiska djur

Grodor är bland de djur som förr i tiden användes till att hålla vattenkällor och brunnar rena. Andra sådana vattenrenande djur var ål och gädda.

I Skaraborg liksom på många andra platser har grodan länge ansetts vara ett av de mest magiska djuren. Det har också menats att man bör vara extra vänlig och aktsam med grodor, för att de i ett tidigare liv kan ha varit människor. Ja, sagor där grodor kan bli prinsar om de får en puss kanske kommit till av just denna anledning.

Samma tro finns om vissa av lindormarna. En annan orm som anses vara magisk är vitormen. Vita ormar är mycket sällsynta, kanske just på grund av den vidskepelse som förr fanns kring dem. Enligt folktron är det nämligen så att om du äter soppa eller kött från en kokt vitorm, då sägs du kunna bli mycket klok.

Sven i Bragnum i Flobytrakten lär ha blivit klok gubbe på just det sättet. Han var duktig på läkekonst och kallades Bragnumdoktorn. Ja, till och med den kände Carl von Linné lär ha varit nyfiken på Svens kunskaper och besökte honom under sin berömda västgötaresa. På frågan om han kunde bota alla sjukdomar ska Sven då ha svarat, ”ja, alla utom de dödliga”.

Farliga och lyckobringande ormar

Huggormar ansågs i folktron kunna vara både farliga och lyckobringande. Att bli biten av en är inte hälsosamt, även om de flesta inte dör så kan du bli mycket sjuk. För att göra sin bössa extra välskjutande och få jaktlycka kunde jägare stoppa in en levande huggorm i bösspipan och skjuta ut den. Stackars orm.

En pojke som friat till en flicka och fått nej, kunde fånga en levande huggorm, dra ut en gifttand, släppa ormen levande och sedan i smyg fästa tanden i kläderna på sin tilltänkta. Då skulle flickan inte kunna säga nej till frieriet en andra gång.

Ett sätt att skydda sig mot ormar förr var många gånger att slå ihjäl dem. Det är förbjudet idag, tack och lov. Ett annat sätt har varit att plantera libbsticka, som ormen sägs avsky, runt huset. Förutom farliga ormar ansågs den växten även kunna fördriva råttor.

SKATTER

Kringeliputts mytiska guldskatt är kanske den mest sägenomspunna i området. Hittills har ingen lyckats lägga beslag på den, även om cirkustrollen var nära.

Strax söder om Hunneberg, och egentligen utanför både Grästorps och Skaraborgs gräns ligger Vittene. Där hittades en guldskatt på nästan två kilo år 1995. Guldet bestod av olika formade ringar, kanske så gamla som 2000 år. Undrar hur gammal Gäddfruns ring är?

SPÄNNANDE PLATSER

Forshalls naturpark >> vid Nossan och förstås Kringeliputt i Göttorpsån är två mycket trevliga besöksmål. Men här i Grästorp finns det mycket mer att se för den natur- och kulturintresserade. Här ligger det mytomspunna platåberget Hunneberg >> som tillsammans med tvillingberget Halleberg är känt som älgarnas berg. På Hunneberg finns Bergagårdens friluftsområde och faktiskt också ett Kungajaktsmuseum >>. Här kan du köpa fiskekort till sjöarna på berget.

Hunnebergs tvillingberg Halleberg anses som hela Skandinaviens största fornborg. Människorna som bodde runt bergen tog i orostider sin tillflykt till borgar de byggt uppe på dem. Bergens branta sidor gjorde det besvärligt för fienderna att nå dem. På Halleberg har man funnit rester av kullerstensmurar, som kunde vara upp till sju meter breda. Högst upp fanns antagligen en träpalissad. I borgen kunde människor känna sig trygga tills fienden lämnade området.

Fornborgarna på platåbergen var inte uppbyggda med murade murar likt de som ligger runt slott. Eftersom det inte bodde folk i borgen när det var fredstid fanns det ingen anledning att bygga upp borgen på det viset. När fienden dragit vidare från trakten flyttade folk tillbaka till sina gårdar och byar på slätten runt bergen.