Livet i klostret gick naturligtvis ut på huvuduppdraget; bönen, gudstjänsten och fördjupningen i skrifterna samt att utveckla kunskapen utifrån detta. Vid sidan av de dagliga tidegärderna fanns många sysslor för lekbröder och kormunkar. Odling och skötsel av mark, byggnader och vattenanordningar krävdes för att klostret skulle vara självförsörjande. Munkarna hade även kunskaper i flera medicinska områden.
Tillbaka till Varnhems historia
Många olika uppdrag i klostret
Inom Cistercienserorden, som Varnhems kloster tillhörde, var livet för munkarna noggrant organiserat. I de cisterciensiska klostren har man delat upp medlemmarna i två grupper; kormunkar och lekbröder
Lekbröder
Lekbröderna ansvarade för det fysiska arbetet: odling, djurskötsel, byggnation och hantverk.
Kormunkar
De prästvigda kormunkarna ansvarade för de religiösa riterna, klostrens administration och skrivarbete, klostrets ledning och det andliga arbetet.
Kormunkarna kunde även delta i det fysiska arbetet, men måste befinna sig relativt nära kyrkan. De måste nämligen delta i de regelbundna samlingarna, tidegärdena, som ägde rum sju gånger fördelade över dygnets timmar. Till dessa kallades man med en klocka och då fick man släppa allt för att skynda sig till kyrkan.
Abboten
Abboten valdes genom demokratiska majoritetsval inom respektive kloster.
Abbotarna från alla kloster inom Cistercienserorden samlades en gång per år i Citeaux till ett så kallat Generalkapitel, för att besluta om viktiga saker inom ordern och när ny generalabbot skulle väljas. Generalabboten var Cisterciensernas högste ledare, och abbot i Citeaux.
Ora et labora - bed och arbeta
Klostren hade förstås ett djupare syfte. Ett ”inre liv” som präglades av avskildhet och bön.
För oss moderna människor kan detta te sig annorlunda och som en flykt från den omgivande verkligheten. Men klosterlivets organisation gav munkarna möjlighet att fokusera på det uppdrag som var huvudsyftet: bönen, gudstjänsten, fördjupningen i skrifterna mm samt att utveckla kunskapen utifrån detta.
Dygnsrytmen med de regelbundna tidebönerna, måltiderna, läsningarna och arbetet under tystnad gav munkarna en miljö för fördjupad kunskap och erfarenhet. Den hjälpte munkarna att fullfölja den Helige Benedikts regel, som föreskriver att man ska dela dygnets vakna timmar mellan tre sysslor:
- Opus Dei – gudstjänsten
- Lectio Divina – den andliga läsningen
- Opus Manuum – det praktiska arbetet i dess olika former. Detta ingick i det man hade lovat när man avgav klosterlöftet.
Ora et labora är inte unikt för Cistercienserna utan kommer i grunden från den Helige Benedikts regel och som gäller inom hela klostertraditionen. Men Cistercienserna, som blev en egen självständig klosterorden 1119, ville skärpa förhållandet till regeln eftersom många kloster hade blivit rika och mäktiga organisationer som följde påbuden allt sämre.
Ordet Cister i Cistercienser, kommer från det latinska namnet för Citeaux, det första klostret som grundades inom orden.
Självförsörjande
Klostren skulle vara självförsörjande enligt den Helige Benedikts regel, vilket förutsatte odlingsbar mark. I huvudsak var kosten vegetarisk, med en del tillskott av fisk, ägg och vissa mjölkprodukter. Det innebar att man utvecklade en omfattande och biologiskt välutvecklad odlingsverksamhet.
Kopplat till odlingen fanns även kryddor och örter av vilka många användes även i medicinskt syfte. Många av de växter som nu finns, och som vi tar för givna här, är sånt som munkarna tog med sig hit.
Även om brödsädsodling förekom tidigare så förde munkarna med sig nya odlingsmetoder och nya sätt att hantera och förädla livsmedlen. Kvarnar för att mala säd i större skala var något som klostren tog med sig och kunde erbjuda befolkningen i närområdet. Kvarnarna krävde ständig tillgång till vatten och hanteringen av detta var något som munkarna var skickliga på. Klostret hade ett sinnrikt vattensystem, se länken i högerspalten.
Fotograf: Skara kommun
Medicinska kunskaper
Munkarna hade även kunskaper i flera medicinska områden. I Varnhem har man bl.a. hittat ett fint exempel på detta: ett överarmsben har hittats som behandlats ortopediskt genom en operation där man reparerat det brutna benet med hjälp av en kopparplåt. Patienten överlevde ingreppet och skadan läkte, vilket man kan se.
Medicinalväxter, kirurgi och ortopedi tillsammans med en väl utvecklad hygien gav klostren en god möjlighet att hjälpa nödlidande och sjuka hos den omgivande befolkningen. Detta var också något som ansågs vara en sant kristen gärning, väl förankrad i klosterrörelsens grunder.
Klosterruinen - Här levde munkarna
Klostret var byggt efter samma framgångsrika koncept som alla cistercienserkloster. Tillgången på vatten var avgörande för klostrets fortlevnad.
På klosterområdet fanns byggnader för många olika ändamål. I ruinen hittar du informationsskyltar som du kan följa, och göra dig en bild av vilka rum i klostret som har använts till vad.
När munkarna kom hit till vår del av Europa så förde man även med sig helt ny kunskap om hur man bygger med sten. Grunden fanns i den antika byggnadskonsten men togs nu till nya höjder och större effektivitet genom klosterrörelsens utveckling. Byggnadskonsten spreds även till övriga delar av det omgivande samhället genom duktiga lekbröder som deltog i byggandet av andra stora byggnader i landskapet, t ex kyrkor och befästningar.
Fotograf: Skara kommun
Ett sinnrikt vattensystem
Varnhem var en perfekt plats för munkarna att bygga upp klosterverksamheten. En viktig faktor var tillgången på vatten. Här fanns en våtmark, ett antal bäckar och rikligt med källsprång från berget.
Kloster krävde tillgång till rinnande vatten, dels för kökets olika syften men också därför att vattnet hade en rituell och symbolisk funktion.
Tekniken att bygga cisterner, dammar, kanaler, brunnar, tappställen osv var väl utvecklad inom Cistercienserorden liksom kunskapen om VA-teknik, ledningssystem och vattentryck. Genom rörelsens internationella nätverk fanns detta kunnande tillgängligt för alla kloster, också i det mer avlägsna Skandinavien.
Munkarna skapade en sjö av våtmarken söder om klosterområdet genom att dämma upp den och tillföra mer vatten genom en 300 meter lång kanal längs med berget.
Rent vatten från källor ovanför klostret tillfördes genom rörledningar in till lavatoriet och köket. Några bitar av dessa blyrör finns i klostermuseet.
En kanal för att föra bort latrin och smutsvatten gick genom hela klostret och mynnade ut i en bäck väster om klosterområdet.
Hitta i ruinen
I klosterområdet närmast klosterkyrkan finns informationsskyltar som du kan följa och se vilka rum som har använts till vad. De nya utgrävningarna som genomförs av Göteborgs Universitet har uppdagat fler byggnader och är nya pusselbitar till hur klostret i Varnhem var uppbyggt och fungerade.
