Klostrets uppkomst
Att bygga ett kloster, med den imponerande klosterkyrkan som centrum och ett antal andra stora byggnader i sten runtomkring, tar många år. Etablerings- och uppbyggnadsskedet pågick under större delen av den andra hälften av 1100-talet. Klostret växte alltså både i storlek och betydelse under denna tid.
Tillbaka till Varnhems historia
Varför blev det ett kloster här?
Munkarna försökte etablera sig både på Lurö och i Lugnås innan de fann den perfekta platsen. Att klostret hamnade här i Varnhem var inte tänkt från början. Munkarna som på 1140-talet fick i uppdrag att starta klostret försökte först etablera sig på Lurö, en enslig ö ute i Vänern.
Efter några svåra år insåg de att det inte var en lämplig plats och prövade på nytt i Lugnås, strax söder om Mariestad. Även denna plats visade sig vara mindre gynnsam för att etablera ett kloster.
När sedan en rik änka, ”fru Sigrid”, ville skänka sin gård i Varnhem till munkarna föll alla bitar på plats och klostret kunde börja byggas. Trots en del problem i uppstarten, även när de kommit till Varnhem, kunde munkarna bygga sitt kloster i enlighet med den idealbild för klosteranläggningen som den helige Bernhard av Clairvaux skapat.
Läget intill platåberget Billingen och dess tillgångar på både vatten och material var dessutom användbart för anläggandet av ett kloster.
Vid utgrävningarna på 1920-talet fann man kvarnsten från Lugnås i brandresterna från den stora branden i klostret 1234.
Fotograf: Mårten Bergkvist
Var kom munkarna ifrån?
Nya kloster bildades uteslutande genom att munkar från ett befintligt kloster utvandrade och byggde upp nya dotterkloster. Munkarna förväntades sedan leva hela sina liv i det nygrundade klostret.
Kungagravar i klosterkyrkan
Att Varnhems kloster fick en central plats i landets tidiga historia vittnar de gravar om, som finns inne i kyrkan. Knut Eriksson, Erik den Heliges son, dog på 1190-talet och utsåg Varnhems klosterkyrka till gravplats. Efter honom valde både sonen Erik Knutsson och sonsonen Erik Eriksson (”läspe och halte”) att låta sig begravas i klosterkyrkan.
Birger jarl räknas som klosterkyrkans byggherre
År 1234 utbryter en stor brand i klostret och stora delar av den inre anläggningen förstörs. Återuppbyggnaden startades direkt med ekonomiskt stöd genom avlatsbrev från påven samt hantverksmässigt stöd från brödrakloster i norra Tyskland.
En av landets viktigaste personer på 1200-talet, Birger jarl, anses ha haft en viktig roll i återuppbyggnaden, så viktig att han räknas som kyrkans stiftare – byggherre. Även han, som under en period var den verkliga regenten i landet, ligger begravd i klosterkyrkan. Efter återuppbyggnaden och cirkaa hundra år framöver var det landets största munkkloster. Inför reformationen noterades att Varnhems kloster hade 262 gårdar i sin ägo.
Fru Sigrid i Varnhem
Fru Sigrid, kvinnan som donerade den stora gården Varnhem till klostret i mitten av 1100-talet, vet vi inte så mycket om. Hon tillhörde den västgötska aristokratin, kanske den Stenkilska kungaätten. Den dåtida drottningen Kristina, av samma ätt, är den släkting som ogillade donationen och enligt källorna fördrev munkarna under en period så att släkten skulle kunna återta kontrollen över godset. Tvisten kunde dock lösas och munkarna kom tillbaka för att fortsätta bygga upp Varnhems kloster.
Klosterkyrkans byggnadsperioder under medeltiden
Period 1 - den fransk-romanska perioden 1150-1170
Kyrkan fick vid denna tid ett rakt avslutat kor omgivet av två korkapell och troligen tunnvalv. Från denna period återstår sannolikt murverk i kor och tvärarmar.
Period 2 - den tysk-romanska perioden 1180-1234
Kyrkan moderniserades genom basilikaformen med lägre sidoskepp och högre mittskepp med fönster ovanför sidoskeppen. Mittskeppet försågs med troligen ribblösa kryssvalv, där varje mittskeppsvalv stöttades av fyra sidoskeppsvalv. Från denna tid återstår delar av långhusets yttermurar.
Period 3 - den nordtyska,Westfaliskt/Rhenländska 1234-1260
Den nästan färdiga anläggningen skadades svårt i branden och måste återuppbyggas. Till hjälp anlitade man lekbröder från kloster i Nordtyskland. Kyrkan fick delvis nuvarande valv, koromgång och kapellkrans.
