Innan munkarna kom
Hösten 2005 togs de första grävtagen inom det arkeologiska forskningsprojektet ”Varnhem innan munkarna kom”. Syftet var dels att utforska den spännande brytningstiden för 1000 år sedan när kristendomen kom till Västergötland, dels att bedriva publik arkeologi. Utgrävningen skedde helt öppet och besökarna tilläts komma nära och följa arbetet. Den arkeologiska utgrävningen fick stort genomslag och blev också vetenskapligt mycket givande med resultat som på många sätt förändrade synen på Västergötlands vikingatid och tidiga medeltid.
Tillbaka till Varnhems historia
Innan munkarna kom
Utgrävningsfynden berättar om platsen från tiden innan munkarna kom, under vikingatiden och järnåldern. På höjden bakom klosterruinen i Varnhem fann man ruinen av en av Sveriges äldsta kyrkor. Den första träkyrkan byggdes i slutet på 900-talet som en privat gårdskyrka på storgodset Varnhem. Träkyrkan byggdes snart om till en stenkyrka med krypta. Gravplatsen runt om rymmer tusentals gravar, av vilka drygt 300 har undersökts. Här började man begrava döda enligt kristet gravskick redan under 900-talets första hälft, vilket är sensationellt tidiga dateringar. Fynden gör att Västergötlands historia delvis fått skrivas om. Kristnandet skedde generationer före Olof Skötkonungs dop i Husaby som enligt traditionen ägde rum i början av 1000-talet.
Storgården Varnhem skänktes till munkarna i mitten på 1100-talet och då byggdes Varnhems kloster. Fynden avslöjar att munkarna inte rev gårdskyrkan utan återanvände byggnaden, åtminstone under 1200- och 1300-talen. Öppningen mellan kor och långhus murades igen. I koret blev det ett bronsgjuteri och i långhuset någon form av bostad, kanske ett gästhus.
Kristna vikingar i Varnhem
I april 2016 påbörjades byggnationen av skyddstaket över kyrkogrunden på Kata Gård. Det är en limträkonstruktion, formad som en likbent triangel. Det finns inga väggar utan bara golv och tak. Golvet är öppet i mitten och där kan man titta ner på den 1000-åriga kyrkoruinen. Byggnaden är helt ouppvärmd och följer årstidsväxlingarnas utetemperatur. Taket skyddar kyrkogrunden från nederbörd och även från kraftigt solljus som inte heller är bra för kalkstenen i murarna. Arkitekt är prof. Magnus Silfverhielm på AIX Arkitekter.
Inne i byggnaden visas idag utställningen ”Kristna vikingar i Varnhem”. Utställningens huvudfokus ligger på kyrkoruinen med kryptan som är väl synlig mitt i byggnaden. Besökarna kan röra sig runt ruinen och se den från alla håll. Ett par modeller visar hur den första träkyrkan och den fullt utbyggda stenkyrkan kan ha sett ut. Genom glaspartier i golvet syns några av gravarna, framför allt Katas fina grav med den runristade gravhällen på norra sidan.
I utställningen sätts de spännande utgrävningsfynden och resultaten in i ett sammanhang, både lokalt i Västergötland men också i förhållande till omvärlden. Här berättar vi om vikingatiden i Västergötland, om kristnandet, om resorna västerut, om människorna i Varnhem, om liv och hälsa och om den stora gården som låg här för 1000 år sedan.
I parken runt om finns tusentals gravar kvar under grästorven på den nästan 4000 kvm stora begravningsplatsen runt gårdskyrkan. Utanför kyrkogården, åt öster och norr, finns spåren av gårdens övriga byggnader. I beteshagen utanför stenmuren syns flera förkristna gravhögar från järnåldern där gårdens folk begravde sina döda innan kristendomen kom.
Kata - rekonstruktionen av en vikingatida kvinna
Spåren i jorden, kyrkoruinen och gravarna vittnar om en mäktig och betydelsefull familj med kontakter ut över hela Europa. Tack vare en runristad gravsten känner vi namnen på några av dessa personer – Kata, hennes man Kättil och hennes bror Torgils. Katas grav är en välbyggd murad kalkstenskista från mitten av 1000-talet. Läget precis intill kyrkoruinen på norra sidan, den fina kistan och runstenen ger tydligt besked att Kata tillhörde samhällets elit. Troligen var hon gårdsägarinnan på storgården Varnhem under 1000-talets första hälft.
Det välbevarade skelettet visar att hon var 160 cm lång. Det finns inga förslitningsskador på skelettet, inga tecken på hårt arbete. Hon hade fina jämna tänder, utan karies, infektioner eller påtagligt slitage. Skelettet vittnar om ett priviligierat liv, men trots det blev hon bara 30-35 år gammal. Kata får bli vår guide till livet på storgården i vikingatidens slutskede. Genom henne vill vi berätta om liv och död i Västergötland för 1000 år sedan. Kata har därför fått ge namn till det nya besöksmålet i Varnhem – Kata Gård.
För att komma närmare människan Kata vill vi bokstavligt talat sätta kött på benen och rekonstruera hur hon kan ha sett ut när hon levde. Utifrån information från den osteologiska analysen av skelettet och DNA-analyser i kombination med beprövad metodik för ansiktsrekonstruktion har modellmakaren Oscar Nilsson återskapat den vikingatida kvinnan Kata i form av en docka i full skala. Med hjälp av fynd av dräktdetaljer och tygfragment i gravarna i Varnhem har museipedagogen Mari Wickerts på Göteborgs Stadsmuseum återskapat en tidstrogen dräkt till Kata.
Se mer av Kata
Den återskapade Kata med sina vackra kläder visas i utställningen ”Skara i medeltid” på Västergötlands museum. Där finns också en del av föremålen som hittats vid utgrävningarna i Varnhem: pärlor, spännen, mynt, resealtaret och vikingayxan, för att nämna några.
