Varnhems historia
Varnhems historia är lång och innehållsrik och väl värd att sätta sig in i för den historieintresserade. Följ med på en resa som tar dig med till tiden för munkarnas liv i Varnhem och de kristna vikingarna vid Kata gård via biskopar, kungagravar och konstskatter.
Innan munkarna kom
Hösten 2005 togs de första grävtagen inom det arkeologiska forskningsprojektet ”Varnhem innan munkarna kom”. Tack vare generösa bidrag från Sparbanksstiftelsen Skaraborg kunde Västergötlands museum starta detta kombinerade forsknings- och förmedlingsprojekt. Syftet var dels att utforska den spännande brytningstiden för 1000 år sedan när kristendomen kom till Västergötland, dels att bedriva publik arkeologi. Utgrävningen skedde helt öppet och besökarna tilläts komma nära och följa arbetet. Den arkeologiska utgrävningen fick stort publikt genomslag och blev också vetenskapligt mycket givande med resultat som på många sätt förändrade synen på Västergötlands vikingatid och tidiga medeltid.
Utgrävningsfynden berättar om platsen från tiden innan munkarna kom, under vikingatiden och längre tillbaka under järnåldern. På höjden precis bakom klosterruinen i Varnhem fann museets arkeologer ruinen av en av Sveriges äldsta kyrkor. Den första träkyrkan byggdes i slutet på 900-talet som en privat gårdskyrka på storgodset Varnhem. Träkyrkan byggdes snart om till en stenkyrka. Till denna hörde en krypta. Gravplatsen runt om rymmer flera tusen gravar av vilka drygt 300 har undersökts. Här började man begrava sina döda enligt kristet gravskick redan på 900-talet första hälft vilket är sensationellt tidiga dateringar! De spännande fynden gör att Västergötlands historia delvis fått skrivas om. Kristnandet av Västergötland skedde flera generationer före Olof Skötkonungs dop i Husaby som enligt traditionen ägde rum i början av 1000-talet.
Storgården Varnhem skänktes till munkarna i mitten på 1100-talet och då byggdes Varnhems kloster. De arkeologiska fynden avslöjar att munkarna inte rev den gamla gårdskyrkan utan återanvände byggnaden, åtminstone under 1200- och 1300-talen. Öppningen mellan kor och långhus murades igen. I koret blev det ett bronsgjuteri för kyrkliga föremål och i det gamla långhuset blev det någon form av bostad, kanske ett gästhus.
Kristna vikingar i Varnhem
I april 2016 påbörjades byggnationen av skyddstaket över kyrkogrunden på Kata Gård. Det är en limträkonstruktion, formad som en likbent triangel. Det finns inga väggar utan bara golv och tak. Golvet är öppet i mitten och där kan man titta ner på den 1000-åriga kyrkoruinen. Mellan marken och de kraftiga syllarna finns en väl tilltagen luftspalt för att ventilera byggnaden. Byggnaden är helt ouppvärmd och följer årstidsväxlingarnas utetemperatur. Taket skyddar kyrkogrunden från nederbörd och även från kraftigt solljus som inte heller är bra för kalkstenen i murarna.
Byggprojektet har finansierats genom bidrag från Länsstyrelsen Västra Götaland, Sparbanksstiftelsen Skaraborg, Sparbanksstiftelsen Lidköping, Grevillis fond, Västra Götalandsregionen samt en privat donation. Arkitekt är prof. Magnus Silfverhielm på AIX Arkitekter.
Våren 2017 invigdes Kata Gård. Inne i byggnaden visas utställningen ”Kristna vikingar i Varnhem”. Utställningens huvudfokus ligger på kyrkoruinen med kryptan som är väl synlig mitt i byggnaden. Besökarna kan röra sig runt ruinen och se den från alla håll. Ett par modeller visar hur den första träkyrkan och den fullt utbyggda stenkyrkan kan ha sett ut. Genom glaspartier i golvet syns några av gravarna, framför allt Katas fina grav med den runristade gravhällen på norra sidan.
I utställningen sätts de spännande utgrävningsfynden och resultaten in i ett sammanhang, både lokalt i Västergötland men också i förhållande till omvärlden. Här berättar vi om vikingatiden i Västergötland, om kristnandet, om resorna västerut, om människorna i Varnhem, om liv och hälsa och om den stora gården som låg här för 1000 år sedan.
I parken runt om finns mer att se och uppleva. Här finns tusentals gravar kvar under grästorven på den nästan 4000 kvm stora begravningsplatsen runt gårdskyrkan. Utanför kyrkogården, åt öster och norr, finns spåren av gårdens övriga byggnader. I beteshagen utanför stenmuren syns flera förkristna gravhögar från järnåldern där gårdens folk begravde sina döda innan kristendomen kom.
Kata - rekonstruktionen av en vikingatida kvinna
Spåren i jorden, kyrkoruinen och gravarna vittnar om en mäktig och betydelsefull familj med kontakter ut över hela Europa. Tack vare en runristad gravsten känner vi namnen på några av dessa personer – Kata, hennes man Kättil och hennes bror Torgils. Katas grav är en välbyggd murad kalkstenskista från mitten av 1000-talet. Läget precis intill kyrkoruinen på norra sidan, den fina kistan och runstenen ger tydligt besked att Kata tillhörde samhällets elit. Troligen var hon gårdsägarinnan på storgården Varnhem under 1000-talets första hälft.
Det välbevarade skelettet visar att hon var 160 cm lång. Det finns inga förslitningsskador på skelettet, inga tecken på hårt arbete. Hon hade fina jämna tänder, utan karies, infektioner eller påtagligt slitage. Skelettet vittnar om ett priviligierat liv, men trots det blev hon bara 30-35 år gammal. Kata får bli vår guide till livet på storgården i vikingatidens slutskede. Genom henne vill vi berätta om liv och död i Västergötland för 1000 år sedan. Kata har därför fått ge namn till det nya besöksmålet i Varnhem – Kata Gård.
För att komma närmare människan Kata vill vi bokstavligt talat sätta kött på benen och rekonstruera hur hon kan ha sett ut när hon levde. Utifrån information från den osteologiska analysen av skelettet och DNA-analyser i kombination med beprövad metodik för ansiktsrekonstruktion har modellmakaren Oscar Nilsson återskapat den vikingatida kvinnan Kata i form av en docka i full skala. Med hjälp av fynd av dräktdetaljer och tygfragment i gravarna i Varnhem har museipedagogen Mari Wickerts på Göteborgs Stadsmuseum återskapat en tidstrogen dräkt till Kata.
Den återskapade Kata med sina vackra kläder visas i utställningen ”Kata och Kättil
Länk till annan webbplats.” på Västergötlands museum. Där finns också en del av föremålen som hittats vid utgrävningarna i Varnhem: pärlor, spännen, mynt, resealtaret och vikingayxan, för att nämna några.
Klostrets tillkomst
Etableringen av klostret och uppförandet av hela anläggningen pågick under större delen av 1100-talet. Klostret växte i storlek och betydelse och fick en central plats i landets tidiga historia.
Att bygga ett kloster, med den imponerande klosterkyrkan som centrum och ett antal andra stora byggnader i sten runtomkring, tar många år. Etablerings- och uppbyggnadsskedet pågick under större delen av den andra hälften av 1100-talet. Klostret växte alltså både i storlek och betydelse under denna tid.
Kungagravar i klosterkyrkan
Att Varnhems kloster fick en central plats i landets tidiga historia vittnar de gravar om, som finns inne i kyrkan. Knut Eriksson, Erik den Heliges son, dog på 1190-talet och utsåg Varnhems klosterkyrka till gravplats. Efter honom valde både sonen Erik Knutsson och sonsonen Erik Eriksson (”läspe och halte”) att låta sig begravas i klosterkyrkan.
Birger jarl räknas som klosterkyrkans byggherre
År 1234 utbryter en stor brand i klostret och stora delar av den inre anläggningen förstörs. Återuppbyggnaden startades direkt med ekonomiskt stöd genom avlatsbrev från påven samt hantverksmässigt stöd från brödrakloster i norra Tyskland.
En av landets viktigaste personer på 1200-talet, Birger jarl, anses ha haft en viktig roll i återuppbyggnaden, så viktig att han räknas som kyrkans stiftare – byggherre. Även han, som under en period var den verkliga regenten i landet, ligger begravd i klosterkyrkan. Efter återuppbyggnaden och ca hundra år framöver var det landets största munkkloster. Inför reformationen noterades att Varnhems kloster hade 262 gårdar i sin ägo.
Varför blev det ett kloster här?
Tredje gången gillt - munkarna försökte etablera sig både på Lurö och i Lugnås innan de fann den perfekta platsen.
Att klostret hamnade här i Varnhem var inte tänkt från början. Munkarna som på 1140-talet fick i uppdrag att starta klostret försökte först etablera sig på Lurö, en enslig ö ute i Vänern.
Efter några svåra år insåg de att det inte var en lämplig plats och prövade på nytt i Lugnås, strax söder om Mariestad. Även denna plats visade sig vara mindre gynnsam för att etablera ett kloster.
När sedan en rik änka, ”fru Sigrid”, ville skänka sin gård i Varnhem till munkarna föll alla bitar på plats. Klostret kunde börja byggas på denna plats. Trots en del problem i uppstarten, även när de kommit till Varnhem, kunde munkarna bygga sitt kloster i enlighet med den idealbild för klosteranläggningen som den helige Bernhard av Clairvaux skapat.
Vid utgrävningarna på 1920-talet fann man kvarnsten från Lugnås i brandresterna från den stora branden i klostret 1234.
Var kom munkarna ifrån?
Nya kloster bildades uteslutande genom att munkar från ett befintligt kloster utvandrade och byggde upp nya dotterkloster. Munkarna förväntades sedan leva hela sina liv i det nygrundade klostret.
Många olika uppdrag i klostret
Inom Cistercienserorden, som Varnhems kloster tillhörde, var livet för munkarna noggrant organiserat. I de cisterciensiska klostren har man delat upp medlemmarna i två grupper; kormunkar och lekbröder
Lekbröder
Lekbröderna ansvarade för det fysiska arbetet: odling, djurskötsel, byggnation och hantverk.
Kormunkar
De prästvigda kormunkarna ansvarade för de religiösa riterna, klostrens administration och skrivarbete, klostrets ledning och det andliga arbetet.
Kormunkarna kunde även delta i det fysiska arbetet, men måste befinna sig relativt nära kyrkan. De måste nämligen delta i de regelbundna samlingarna där - tidegärderna - som var sju gånger fördelade över dygnets timmar. Till dessa kallades man med en klocka och då fick man släppa allt för att skynda sig till kyrkan.
Abboten
Abboten valdes genom demokratiska majoritetsval inom respektive kloster.
Abbotarna från alla kloster inom Cistercienserorden samlades en gång per år i Citeaux till ett sk Generalkapitel, för att besluta om viktiga saker inom ordern och när ny generalabbot skulle väljas. Generalabboten var Cisterciensernas högste ledare, och abbot i Citeaux.
Ora et labora - bed och arbeta
Klostren hade förstås ett djupare syfte. Ett ”inre liv” som präglades av avskildhet och bön.
För oss moderna människor kan detta te sig annorlunda och som en flykt från den omgivande verkligheten. Men klosterlivets organisation gav munkarna möjlighet att fokusera på det uppdrag som var huvudsyftet: bönen, gudstjänsten, fördjupningen i skrifterna mm samt att utveckla kunskapen utifrån detta.
Dygnsrytmen med de regelbundna tidebönerna, måltiderna, läsningarna och arbetet under tystnad gav munkarna en miljö för fördjupad kunskap och erfarenhet. Den hjälpte munkarna att fullfölja den Helige Benedikts regel, som föreskriver att man ska dela dygnets vakna timmar mellan tre sysslor:
- Opus Dei – gudstjänsten
- Lectio Divina – den andliga läsningen
- Opus Manuum – det praktiska arbetet i dess olika former. Detta ingick i det man hade lovat när man avgav klosterlöftet.
Ora et labora är inte unikt för Cistercienserna utan kommer i grunden från den Helige Benedikts regel och som gäller inom hela klostertraditionen. Men Cistercienserna, som blev en egen självständig klosterorden 1119, ville skärpa förhållandet till regeln eftersom många kloster hade blivit rika och mäktiga organisationer som följde påbuden allt sämre.
Ordet Cister i Cistercienser, kommer från det latinska namnet för Citeaux, det första klostret som grundades inom orden.
Cistercienserorden
Orden grundades i 1098 och hade som mest nära 700 dotterkloster runt om i Europa innan reformationen och franska revolutionen radikalt ändrade förutsättningarna för orden. Idag finns omkring 200 aktiva kloster runt om i världen.
Cisterciensorden grundades 1098. Dess överhuvud blev senare Bernard av Clairvaux, som grundade ordens första dotterkloster. Han ansågs vara en av samtidens största teologer.
Hela klosterväsendets regler bygger på Benedikt av Nursias regel. Cistercienserklostren var organiserade utifrån de fem huvudklostren; Citeaux, La Ferte, Pontigny, Clairvaux och Morimond. Alla kloster inom orden hade något av dessa fem som sitt moderkloster.
Cistercienserklostren skulle vara självförsörjande genom skogs- och lantbruk. Därför utvecklades ett system för försäljning av boskap och andra produkter. Denna verksamhet kunde inte skötas enbart av munkarna, eftersom deras tid till stor del upptogs av bön och religiösa plikter. Lekbröder kom därför att ingå som en del av orden. Lekbröderna rekryterades från bönderna, och utgjorde en separat del av klosterlivet men levde ändå sida vid sida med munkarna. De hade också sin egen regel för bön och arbete.
När påvemakten godkände Cistercienserna som klosterorden växte organisationen snabbt och många nya kloster etablerades. Under de första 15 åren tillkom mer än 50 nya kloster. När sedan Bernhard av Clairvaux utarbetade sina planer för hur klostren skulle byggas och organiseras, tog utvecklingen fart ordentligt. När Berhard dog 1153 fanns det 351 Cistercienserkloster, varav hälften fanns utanför Frankrike. Varnhems kloster var ett av 19 kloster som stod direkt under Clairvaux.
I slutet av 1100-talet hade antalet cistercienserkloster vuxit till 500 stycken. När orden stod på sin höjdpunkt fanns 700 cistercienserkloster runt om i Europa.
Cistercienserorden kommer till Sverige
Orden kom till Sverige 1141. Alvastra och Nydala blev dess första kloster på våra breddgrader. Varnhems kloster började uppföras 1151. Gudhems kloster grundades på 1160-talet.
På kontinenten skulle nya kloster främst grundas i obefolkade marker, så att nya områden kultiverades. Där var det också så att det mesta av den brukbara odlingsmarken i västra Europa var upptagen. I Sverige tycks detta ha varit en undantagsprincip. Här grundades de flesta klostren med hjälp av kungliga gåvor. De flesta klostren anlades i bebyggda trakter eller nära större kommunikationsleder.
Cistercienserorden idag
Reformationen i norra Europa och den franska revoulutionen förändrade förutsättningarna för orden. I slutet av 1800-talet skedde dock en viss återväxt. Idag finns omkring 100 kloster med 4700 munkar och lekbröder, samt omkring 100 nunnekloster med totalt runt 3000 nunnor och leksystrar.
Livet i klostret
Vid sidan av de dagliga tidegärderna fanns många sysslor för lekbröder och kormunkar. Odling och skötsel av mark, byggnader och vattenanordningar krävdes för att klostret skulle vara självförsörjande.
Munkarna hade även kunskaper i flera medicinska områden.
Självförsörjande
Klostren skulle vara självförsörjande enligt den Helige Benedikts regel, vilket förutsatte odlingsbar mark. I huvudsak var kosten vegetarisk, med en del tillskott av fisk, ägg och vissa mjölkprodukter. Det innebar att man utvecklade en omfattande och biologiskt välutvecklad odlingsverksamhet.
Kopplat till odlingen fanns även kryddor och örter av vilka många användes även i medicinskt syfte. Många av de växter som nu finns, och som vi tar för givna här, är sånt som munkarna tog med sig hit.
Även om brödsädsodling förekom tidigare så förde munkarna med sig nya odlingsmetoder och nya sätt att hantera och förädla livsmedlen. Kvarnar för att mala säd i större skala var något som klostren tog med sig och kunde erbjuda befolkningen i närområdet. Kvarnarna krävde ständig tillgång till vatten och hanteringen av detta var något som munkarna var skickliga på. Klostret hade ett sinnrikt vattensystem, se länken i högerspalten.
Medicinska kunskaper
Munkarna hade även kunskaper i flera medicinska områden. I Varnhem har man bl.a. hittat ett fint exempel på detta: ett överarmsben har hittats som behandlats ortopediskt genom en operation där man reparerat det brutna benet med hjälp av en kopparplåt. Patienten överlevde ingreppet och skadan läkte, vilket man kan se.
Medicinalväxter, kirurgi och ortopedi tillsammans med en väl utvecklad hygien gav klostren en god möjlighet att hjälpa nödlidande och sjuka hos den omgivande befolkningen. Detta var också något som ansågs vara en sant kristen gärning, väl förankrad i klosterrörelsens grunder.
Munkarnas tid
Storgården doneras till munkarna
Storgården i Varnhem skänktes till munkarna i mitten på 1100-talet och då byggdes Varnhems kloster. De arkeologiska fynden avslöjar att munkarna inte rev den gamla gårdskyrkan utan återanvände byggnaden, åtminstone under 1200- och 1300-talen. Öppningen mellan kor och långhus murades igen. I koret blev det ett bronsgjuteri för kyrkliga föremål och i det gamla långhuset blev det någon form av bostad, kanske ett gästhus.
Fru Sigrid i Varnhem
Fru Sigrid, kvinnan som donerade den stora gården Varnhem till klostret i mitten av 1100-talet, vet vi inte så mycket om. Hon tillhörde den västgötska aristokratin, kanske den Stenkilska kungaätten. Den dåtida drottningen Kristina, av samma ätt, är den släkting som ogillade donationen och enligt källorna fördrev munkarna under en period så att släkten skulle kunna återta kontrollen över godset. Tvisten kunde dock lösas och munkarna kom tillbaka för att fortsätta bygga upp Varnhems kloster.
Klosterkyrkans byggnadsperioder under medeltiden
Period 1 - den fransk-romanska perioden 1150-1170
Kyrkan fick vid denna tid ett rakt avslutat kor omgivet av två korkapell och troligen tunnvalv. Från denna period återstår sannolikt murverk i kor och tvärarmar.
Period 2 - den tysk-romanska perioden 1180-1234
Kyrkan moderniserades genom basilikaformen med lägre sidoskepp och högre mittskepp med fönster ovanför sidoskeppen. Mittskeppet försågs med troligen ribblösa kryssvalv, där varje mittskeppsvalv stöttades av fyra sidoskeppsvalv. Från denna tid återstår delar av långhusets yttermurar.
Period 3 - den nordtyska,Westfaliskt/Rhenländska 1234-1260
Den nästan färdiga anläggningen skadades svårt i branden och måste återuppbyggas. Till hjälp anlitade man lekbröder från kloster i Nordtyskland. Kyrkan fick delvis nuvarande valv, koromgång och kapellkrans.
Birger jarl i Varnhem
Många förvånas över att Birger jarl finns begravd i Varnhems klosterkyrka och inte i Stockholm, där det finns ett stort gravmonument.
Bjälboätten
På den näst förnämsta platsen i klosterkyrkan, framför lekbrödraaltaret "Heliga Korsets Altare", har de två första generationerna av Bjälboätten sin gravplats.
Under en skulpterad gravhäll vilar
- Birger jarl +1266
- Hertig Erik (son) +1275
- Drottning Mechtild +1288
Birgers och Mechtilds grav öppnades i maj 2002. En DNA-analys av kvarlevorna har därefter bekräftat att graven verkligen är Birger jarls grav.
När Stockholms stadshus byggdes var det tänkt att Birger jarls kvarlevor skulle flyttas till en sarkofag vid tornets fot men Varnhems kyrkofullmäktige sade nej, och graven i Stockholm förblev tom.
Birger jarl
Birger jarl (Birger Magnusson), föddes troligen på 1210-talet eller kanske något tidigare. År 1237 omnämns han för första gången. Han blir jarl år 1248, förmyndarregent från 1250, och dör den 21 oktober 1266 på Jälbolung i Västergötland. Han begravs i det dåvarande cistercienserklostret i Varnhem. Birger jarl var son till Magnus Minnesköld till Bjälbo i dennes andra äktenskap med Ingrid Ylva.
Birger Magnusson blev efter störtandet av jarlen Ulf Fase åren 1247-1248 Sveriges egentlige styresman intill sin död 1266. Enligt Erikskrönikan grundade Birger staden Stockholm. Birger lade även grunden till Tavastehus slott år 1250.
Jarl Birger tillhörde Folkungaätten, vilket är den etablerade beteckningen. Beteckningen Folkungaätten har emellertid sin grund i en historisk missuppfattning, och en mer adekvat benämning på jarlens släkt borde vara Bjälboätten efter dess stamgods, eller Magnus Minneskölds ätt efter stamfadern. Man skall också komma ihåg att de dåtida släkterna själva inte kallade sig någonting alls, utan släktnamnen har i efterhand konstruerats av genealoger.
De olika ättemedlemmarna kunde ha olika tillnamn - en av Birgers släktingar kallades t.ex. Birger Brosa, vilket betyder Birger ”den leende”. Birger Magnusson själv var den siste i Sverige att föra ämbetstiteln jarl. Han hade inget känt tillnamn. (Eftersom jarl är en titel och inte ett namn skall det skrivas med gemen initial.)
Birger Magnusson gifte sig 1235/1237, i vart fall före 1241, med prinsessan Ingeborg Eriksdotter av Sverige, som var syster till kung Erik den läspe och halte. De fick flera barn, av vilka två blev kungar: Valdemar Birgersson (för vilken Birger jarl blev förmyndarregent 1250) och Magnus Ladulås, vilken tog över efter Birgers död 1266.
Efter Ingeborgs död 1254 gifte Birger om sig 1261 med danske kung Abels änkedrottning Mechtild av Holstein.
Birger jarls ring
En fingerring av silverblandat guld hittades i Birger jarls grav vid en gravöppning 1920. Eftersom ringen inte är sliten är det troligt att den tillverkades för begravningen. Ringen finns utställd i en monter i Varnhems klosterkyrka.
Kungagravar
Erikska ätten
När klosterkyrkan i Varnhem blev gravplats för den "Erikska" kungaätten gynnades klostret med rika gåvor i mark och pengar som ersättning för de förnämliga gravplatserna.
Knut Eriksson +1196
Erik Knutsson +1216
Erik Eriksson "läspe och halte" +1250
Stenkilska ätten
Här vilar också
Inge den äldre+ ca 1100
som tillhörde den Stenkilska ätten, vars kvarlevor flyttades till klosterkyrkan.
Agda Österberg
1891-1985 (95 år)
Agda Österberg har producerat 1000-tals kyrkliga textilier under sin långa verksamma tid.
Agda Österberg var en föregångare på många sätt. Hon studerade vid det som vi idag kallar Konstfack och reste runt till viktiga konstcentra runt om i Europa. 1925 deltog hon i världsutställningen i Paris med ett antependium. 1932 levererade hon en handknuten rya till Waldorf Astoria i New York. Agda Österberg är känd för sina mattor och bildvävar i kraftfulla mönster och starka färger.
Tillsammans med sin man byggde och drev hon ateljén Tre Bäckar i Varnhem under lång tid. Till Varnhems klosterkyrka har hon vävt kormattan, som har livsvandringen som tema.
Agda Österberg är begravd på Varnhems kyrkogård.
Kormattan Livsvandringen
Mattan visar en ålderstrappa i de liturgiska färgerna. Den börjar i väster, där fröna gror i jorden och barnen växer i det gröna. I det röda möter de unga kärlekens eld och i det violetta besvikelserna. Framför altaret tar brudparet emot Guds välsignelse innan de går ut i livet och bygger upp sitt hem och åter möter tårarna. Den lilla familjen omsluts av Marias blå himmelsmantel. Åren går, barnbarnen kommer. Håren grånar och livsvandringen fullbordas med urnorna i jorden. Den röda bården runt mattan symboliserar Guds kärlek som omsluter oss under hela livsvandringen ända ner i graven, men också bortom.
Källa: Birgitta Sträng
Biskopar
Fyra biskopar har fått sitt vilorum i Varnhem under 1700-talet och 1800-talet, bland annat svenske biskopen över Amerika, Jesper Svedberg.
Jesper Svedberg biskop 1702-1735
Jesper Swedberg var biskop i Skara stift från 1702 till sin död 1735. Han är utan tvekan en av den karolinska tidens främsta personligheter.
Förutom framstående biskop under 33 år var han hymnolog och lexikograf. 1694 gav han ut sitt psalmboksförslag som dock drogs in. En av hans kändaste psalmer är ”Herre signe Du och råde”.
Swedberg var gift tre gånger och en av sönerna var den berömde Emanuel Swedenborg.
Under sin tid i Skara gav han ut mer är 30 böcker i olika ämnen. Ett av hans främsta verk Swensk Ordabok fick han dock inte se utgiven. Den trycktes och utgavs först 2009.
Hans sista bok blev America illuminata som beskriver den svenska kolonien och församlingen kring Delaware. Swedberg var ”Skaras och Amerikas biskop”. Han var även biskop över London och Lissabon.
Swedberg avled 1735 och begravdes i januari 1736 i Varnhem i ett gravkor på kyrkans norra sida.
Engelbert Halenius biskop 1753-1767
"Han hade ett eldigt, livligt och genomträngande förstånd, gott minne och ovanlig lätthet att med styrka och klarhet både tala och skriva".
(ur herdaminnet)
Engelbert Halenius (1700-1767) kom ursprungligen från Söderala i Gävleborgs län. Han läste i Uppsala och verkade därefter i Uppland innan han valdes till biskop i Skara 1753.
Halenius hade under sin uppsalatid ägnat sig åt orientaliska språk och ansågs som en lärd och skarpsinnig teolog. Under sin biskopstid ivrade han för konfirmationens införande, men politiskt sett hade han störst betydelse i riksdagspolitiken. Där tillhörde han Hattpartiet och stödde bland annat Axel von Fersen.
Han är begravd i eget gravkor på sydsidan av Varnhems klosterkyrka.
Thure Weidman biskop 1789-1828
Thure Weidman (1744-1828) föddes i Gladsax på Österlen. Som tolvåring skrevs han in som student vid Lunds universitet och vid 16 års ålder nådde han doktorsgraden.
Så småningom hamnade han i Uppsala, där han umgicks med Linné. 1773 blev han professor i Lund i österländska och grekiska språket. 1778 prästvigdes han och efter att han valts till biskop i Skara var han stiftschef i närmare fyrtio år.
Som gustaviansk kyrkopolitiker deltog han i riksdagarna. Han predikade också där, till exempelvis vid Vid kröningsriksdagen i Norrköping år 1800. Han tilldelades också Nordstjärneorden.
Han avled 1828 på Brunsbo och fick sin grav vid hustruns sida i Varnhem.
Sven Lundblad biskop 1875-1894
Sven Lundblad ( 1776-1837) föddes på Bernstorp precis väster om Skara, där fadern var torpare. Han gick i skola i Skara och fick bland annat försörja sig som sångare i Skara domkyrka. Därefter följde studier i Uppsala och prästvigning. Så småningom blev han utsedd till domprost i Uppsala och förste teologie professor.
I Skara verkade han som biskop i åtta år. Han var påverkad av swedenborgianismen i kontrast till den framväxande väckelsefromheten.
Vid riksdagen 1834 drabbades han av kolera och han återfick aldrig hälsan. Han avled på Brunsbo 1837 och begravdes i Varnhem.
Stormaktstiden
Under stormaktstiden var det viktigt att visa sin betydelse både i livet och och i döden. I Varnhems klosterkyrka finns flera ätter begravda, där släkten De la Gardie är mest känd.
I gravkoret för ätten De la Gardie finns flera generationer begravda: Magnus Gabriel De la Gardie och Maria Euphrosyne samt sonen Gustaf Adolf De la Gardie och Elisabeth Oxenstierna.
Magnus Gabriel De la Gardie och Maria Euphrosyne
Magnus Gabriel De la Gardie föddes 1622 i Reval (Tallinn), Estland, och dog 1686 på Venngarns slott nära Sigtuna, Stockholms län (Uppland). Han var en svensk greve, riksmarskalk, riksdrots, rikskansler och diktare. Son till Jacob De la Gardie och Ebba Brahe.
Maria Euphrosyne av Pfalz, prinsessa av Sverige, föddes 1625 på Stegeborgs slott i Östergötland och dog 1687 på Höjentorp i närheten av Varnhem. Hon var dotter till Johan Kasimir av Pfalz-Zweibrücken och Katarina av Sverige och syster till Karl X Gustav.
Maria Euphrosyne fick en mycket god utbildning efter den tidens mått eftersom hon utsågs som studiekamrat till den blivande drottningen, Kristina.
Magnus Gabriel vann drottning Kristinas ynnest och begåvades med höga utmärkelser och stora förläningar. Senare föll han dock i onåd. Med Karl X Gustav:s tronbestigning återvann Magnus Gabriel kungens gunst, främst kanske för att Karl X Gustav var bror till Maria Euphrosyne, Magnus Gabriels hustru. Dessa gifte sig år 1647. Av elva barn blev tre vuxna, och av dem fick i sin tur bara dottern Hedvig barn, som dock dog barnlöst.
Inflytelserik
Magnus Gabriel innehade en stor mängd höga ämbeten, bland annat:
• År 1647 riksråd.
• År 1648 general i Tyskland
• År 1649 generalguvernör i Livland
• År 1651 riksmarskalk och överstemarskalk
• År 1652 riksskattmästare
• generalguvernör i Västergötland
• kansler för Uppsala universitet
• Vid Karl X Gustavs död blev Magnus i enlighet med dennes testamente år 1660 rikskansler och medlem av Karl XI:s förmyndarregering.
Magnus Gabriel var också en stor byggherre, och han lät uppföra ett stort antal slott, bland annat:
• Karlbergs slott
• Venngarn
• Läckö slott,
• Mariedals slott,
• Jacobsdal (Ulriksdal)
• Kägleholm i Väringen
• ägde en tid även slottet Arensburg på Ösel.
Magnus Gabriels franskvänliga utrikespolitik och olyckorna under 1675-1679 års krig medförde att han förlorade sitt inflytande. Magnus Gabriel blev år 1680 riksdrots, vilket innebar en reträtt från rikspolitiken. Förmyndarräfsten och reduktionen drabbade honom hårt och han dog i fattigdom - en levnadstragedi som bl a kom till uttryck i psalmen Kom, Jesus, du min Frälserman (Sv. Ps. 621). Maria Euphrosyne gav ut en omfångsrik bönbok som publicerades 1871, samma år som paret fick lämna Läckö slott.
Sin största insats gjorde Magnus Gabriel som frikostig mecenat och främjare av konst och vetenskap. På hans initiativ inrättades år 1666 Antikvitetskollegium.
Klosterruinen - Här levde munkarna
Klostret var byggt efter samma framgångsrika koncept som alla cistercienserkloster. Tillgången på vatten var avgörande för klostrets fortlevnad.
På klosterområdet fanns byggnader för många olika ändamål. I ruinen hittar du informationsskyltar som du kan följa, och göra dig en bild av vilka rum i klostret som har använts till vad.
När munkarna kom hit till vår del av Europa så förde man även med sig helt ny kunskap om hur man bygger med sten. Grunden fanns i den antika byggnadskonsten men togs nu till nya höjder och större effektivitet genom klosterrörelsens utveckling. Byggnadskonsten spreds även till övriga delar av det omgivande samhället genom duktiga lekbröder som deltog i byggandet av andra stora byggnader i landskapet, t ex kyrkor och befästningar.
Hitta i ruinen
I klosterområdet närmast klosterkyrkan finns informationsskyltar som du kan följa och se vilka rum som har använts till vad. De nya utgrävningarna som genomförs av Göteborgs Universitet har uppdagat fler byggnader och är nya pusselbitar till hur klostret i Varnhem var uppbyggt och fungerade.
Ett sinnrikt vattensystem
Varnhem var en perfekt plats för munkarna att bygga upp klosterverksamheten. En viktig faktor var tillgången på vatten. Här fanns en våtmark, ett antal bäckar och rikligt med källsprång från berget.
Kloster krävde tillgång till rinnande vatten, dels för kökets olika syften men också därför att vattnet hade en rituell och symbolisk funktion.
Tekniken att bygga cisterner, dammar, kanaler, brunnar, tappställen osv var väl utvecklad inom Cistercienserorden liksom kunskapen om VA-teknik, ledningssystem och vattentryck. Genom rörelsens internationella nätverk fanns detta kunnande tillgängligt för alla kloster, också i det mer avlägsna Skandinavien.
Munkarna skapade en sjö av våtmarken söder om klosterområdet genom att dämma upp den och tillföra mer vatten genom en 300 meter lång kanal längs med berget.
Rent vatten från källor ovanför klostret tillfördes genom rörledningar in till lavatoriet och köket. Några bitar av dessa blyrör finns i klostermuseet.
En kanal för att föra bort latrin och smutsvatten gick genom hela klostret och mynnade ut i en bäck väster om klosterområdet.
Nyfiken på mer om Varnhem?
2018 gjorde Vetenskapsradion i Sveriges Radio ett inslag om de kristna vikingarna i Varnhem och Kata gård.
Lyssna på vetenskapsradion om Varnhem
