Örtagården i Botan

Planteringen innehåller såväl köks- som medicinalväxter. Örtagårdens uppbyggnad och form har medeltida rötter då örtagårdarna också sågs som en plats för meditation och en jordisk symbol för paradiset. De fyra kvarteren i örtagården avdelas av "paradisets fyra floder" med livets vatten som en källa i mitten. De låga hagtornshäckarna som omger planteringen är tidsenliga och användes mycket förr runt örtagårdar. 

Örtagården

När parken anlades 1775 hette platsen Organistgärdet. Det var domkyrkoorganistens löningsjord som då kom i Veterinärinrättningens ägo. En botanisk trädgård och ett orangeri anlades och genom örtagårdens köks- och medicinalväxter skulle studenterna lära sig att känna igen växterna samt lära sig hur man odlade dem. Under Linnéåret 2007 invigdes en helt ny örtagård i Botan.

Planteringen i örtagården omges idag av låga hagtornshäckar och här växer köks- och medicinalväxter som var vanliga i de medeltida örtagårdarna. Både svenska växter och växter som munkarna tog med sig nerifrån Europa finns representerade i örtagården. Utbudet kan variera från olika år. 

Vanliga köks- och medicinalväxter

En medeltida örtagård innehöll både kryddväxter och medicinalväxter. Exempel på köksväxter var timjan, salvia, persilja, mynta, mejram och lök. Medicinalväxter inkluderade malört, lavendel, isop, åbrodd, johannesört, valeriana och alunrot. Dessutom odlades ofta rosor och liljor, som både användes i läkekonst och hade symbolisk betydelse.

Egenskaper hos växterna

Växterna hade olika egenskaper och användningsområden. Till exempel:

• Timjan: antiseptisk och användes vid luftvägsproblem.
• Salvia: ansågs vara läkande och bra för matsmältningen.
• Lavendel: lugnande och användes mot sömnlöshet.
• Johannesört: användes mot depression och sår.
• Malört: hade en bitter smak och användes mot matsmältningsbesvär.

En vanlig indelning av en medeltida örtagård

Örtagården var ofta indelad i olika sektioner, beroende på växternas användningsområde. Vanliga indelningar var:

• Köksväxter: kryddor och örter för matlagning.
• Läkeväxter: örter med medicinska egenskaper.
• Doftväxter: exempelvis lavendel och rosor.
• Magiska och skyddande växter: som åbrodd och isop, vilka ansågs ha skyddande krafter.

En plats fylld av symbolik

I medeltida tradition betraktades trädgården som en återspegling av Edens lustgård – det förlorade paradiset. Klosterträdgårdar, inklusive örtagårdar, var ofta anlagda med denna idé i åtanke och det återspeglades både i örtagårdens struktur och växtval.

Örtagården var en plats fylld med harmoni och skönhet, där munkar och nunnor kunde känna närhet till Gud. Tystnaden, de väldoftande växterna och den ordnade strukturen bidrog till en känsla av frid, som påminde om det paradis som människan en gång förlorade.

Många växter hade en andlig betydelse. Trädgården kunde också innehålla en fontän eller brunn, som symboliserade livets källa i paradiset.

En skyddad, murad trädgård

Örtagårdar var ofta inhägnade med murar eller häckar, vilket påminde om hortus conclusus (den slutna trädgården), en symbol paradiset. En inhägnad trädgård sågs som en plats avskild från världens synder och kaos.

Helande och livgivande egenskaper

Eftersom örtagården var fylld med läkande växter, sågs den också som en plats för kroppens och själens återhämtning – en försmak av paradiset.

Alla örtagårdens växter: 

• jättedagkåpa
• akleja
• slåttergubbe
• fransk dragon
• japansk malört
• liljekonvalj
• röd solhatt
• smultron
• humleblomster
• jordreva
• äkta johannesört
• isop
• ålandsrot
• lavendel
• hjärtstilla
• libbsticka
• sötväppling
• citronmeliss
• mynta
• kattmynta
• mejram
• bondpion
• vallmo (sibirisk gullviva)
• backsippa
• smörblomma
• ängssyra
• salvia
• blodtopp
• mandelblomma
• äkta vallört
• renfana
• backtimjan
• läkevänderot
• ärenpris