Höstnjutning i vandringskängor

Att åka på ett vandringsäventyr tillsammans varje år är en del av det ordinarie programmet för Melanie, Victoria och mig – och nu även för min lilla dotter. Till årets äventyr valde vi Biosfärleden, en 14 mil lång vandringsled som börjar vid Mariestads domkyrka och slingrar sig genom biosfärområdet vid Vänern, förbi Kinnekulle. Vägen går inte bara genom en geologiskt unik region, som är listad som UNESCO Geopark, utan den är också lättillgänglig även om man har barn med sig. Varje utvald etapp kan bli nådd och lämnad med Kinnekullebanan, som anses vara Sveriges vackraste järnvägssträcka.

Text: Karen Hensel
Foto: Melanie Haas

Svunna tider 

Fascinerade av den historiska atmosfären promenerar vi genom Mariestads smala gator och spanar på Vänern som glittrar i solen medan Lovisa snarkar i sin bärsele. Vägen leder in i Ekuddens naturreservat, där majestätiska ekar tronar. Många måste vara över 1000 år gamla. Solstrålarna skimrar genom bladverken. Vi slår oss ned vid sjöstranden. Lovisa kryper mellan stenarna medan vi njuter av mackor och termoskaffe som vi har tagit med. En havsörn cirklar högt över våra huvuden. Vi glömmer nästan tiden.

Men detta är bara början på vårt äventyr. Efter en kort tågresa når vi Lungnås. Här har Jesper Åkesson och hans fru Pia Persson uppfyllt sin dröm med STF Lugnåsberget Ekohotell - att leva i samklang med naturen.  De flesta råvaror som erbjuds gästerna kommer från egen odling. Elförsörgningen är huvudsakligen baserad på solenergi och deras får håller gräset kort på tomten. Pia visar oss Quarnstensgruva, en nedlagd gruva som är Europas enda tillgängliga kvarnstensgruva, alldeles intill Biosfärleden. Hon berättar hur folk brukade slå ut stenar från berget.

Sedan visar hon oss avtrycken av ryggradslösa djur i berget och påminner oss om att det fanns ett varmt hav här för 500 miljoner år sedan, som var hemmet för länge utdöda varelser. Vi njuter av de sista solstrålarna i Ekohotellets trädgård. Victoria, Lovisa och jag hoppar upp på gungan. Sedan äter vi middag med rökt lamm, bönsallad och pumpapaj, som Pia och Jesper tillagade kärleksfullt åt oss. Senare, när Lovisa sover, eldar Victoria och jag bastun. 

Till nya stränder 

En stor frukostkorg väntar på oss morgonen efter och vi njuter av den i ett soligt frukostrum. Idag vill vi ta tåget till byn Hällekis för att upptäcka den femte etappen av Biosfärleden. Lite senare vandrar vi genom en tät barrskog. Vi tar oss vidare utmed Vänern. Magiskt attraherad av vattnet promenerar vi ner till sandstranden. Vi tittar stilla i fjärran och lyssnar på berättelserna om sjön som spolas in på stranden av en mild bris.

Vägen fortsätter över knotiga rötter längs slingrande stigar som påminner om ett sagoland. Moln liknande bomullstussar svävar över oss. Förbi hagar där unga hästar leker, når vi Hällekis Kök och Trädgårdscafé på Hällekis Herrgård. I restaurangen väljer vi en risotto, garnerad med valnötter och kantareller från trakten, konstfullt tillagad av kockarna Micke och Fredde. Till efterrätt avnjuter vi våfflor med hjortron. När vi äter de sista bitarna ansluter Sofia Hultman, som arbetar för UNESCO Platåbergens Geopark, som kommer berätta mer om regionen.  

Det blommande berget 

När vi fortsätter vandringen tillsammans med Sofia förklarar hon att Kinnekulle, vid vars fot vi befinner oss nu, kallas det blommande berget. På grund av bergets speciella lager av sediment har området en ovanlig fauna som lockar sällsynta fåglar, fjärilar och skalbaggar till sig. Stora delar av Kinnekulle, där till och med orkidéer blommar, är skyddat som naturreservat. 

När vi klättrar högre och högre ser vi ett massivt kalkstensbrott som Sofia avslöjar också kallas Little Grand Canyon. En blå sjö skimrar längst ned. En pilgrimsfalk flyger över våra huvuden. Vi fortsätter att vandra genom detta surrealistiska landskap, där märkliga klipphällar hopar sig. En lätt vind viskar i björklöven. Senare säger vi hejdå till Sofia och fortsätter vår väg. 

Katrine Høydahl välkomnar oss på Trolmen B&B. Hon och hennes man Carl är veganer och allt som levereras från deras kök är växtbaserat – mycket av råvarorna kommer från deras trädgård. I matsalen står lådor med leksaker som Lovisa kan kasta sig på medan Katrine lagar oss lasagne och nybakade kanelbullar till efterrätt. Snart känns ögonlocken tunga och vi ser fram emot de mysiga sängarna. 

Kanelbullar och melankoli  

När vi har packat våra ryggsäckar nästa dag, efter en härlig frukost med kaffe, gröt, frukt och nybakat bröd, återvänder vi till Biosfärleden. Efter att ha glidit in på en genväg genom en häck, tar den oss längs gamla stenmurar. Ett kyrktorn vid horisonten avslöjar närmaste stad. Vi passerar en flock vita kor som betar i gräset. Så småningom börjar det duggregna, men det gula bladtaket som vi promenerar under skyddar oss från regnet. 

Vårt mål är Café Klostret, nära Källby, där konditor Lena Svedung öppnade ett bageri. Väl framme bestämmer vi oss för en tomatsoppa innan vi går på efterrätten - vaniljbullar och morotskaka. Det känns som att vi kunde sitta och njuta här i den mysiga ladan för evigt, men vi måste ta oss iväg. Efter en 20 minuters promenad förbi gamla gårdar och fårhagar, slutar vårt äventyr vid tågstationen i Blomberg. En känsla av melankoli smyger sig på oss. Vi blev förtrollat av den här platsen på jorden. Vi kommer tillbaka.