Skelettets brokiga resa
Då Österödskvinnan hamnar som en av huvudpersonerna i STV:s Historien om Sverige har hennes skelett gjort en lång resa sedan fyndet 1903.
1903 hittar stenhuggaren Karl Ahl ett skelett i en skalbank, men eftersom det inte tillhör ett aktuellt mordfall, grävs det ner i ”harpehögen” – högen med skal som inte kan användas.
Många år senare, 1927, hör Johan Alin talas om skelettet. Han är folkskollärare och arkeolog och får skelettet visat för sig, men låter det ligga kvar. Några år senare återvänder han med en kollega, skelettet grävs fram och skickas till Göteborgs arkeologiska museum.
Skelettet undersöks av någon anledning inte och 1949 skickas det vidare till Anatomiska institutionen i Lund, men där blir det liggande orört, den här gången i flera decennier.
På 1980-talet börjar Göteborgs arkeologiska museum fråga efter kvarlevorna, men de går inte att hitta.
Så, inte förrän 2007, nästan 75 år efter att skelettet grävts fram, hittas det av forskarna Torbjörn Ahlström och Karl-Göran Sjögren. Det visar sig att skelettet under hela den här tiden har legat i ett lager på Anatomiska institutionen i Lund. Ahlström är osteolog, benexpert, och påbörjar nu sitt gedigna forskningsarbete på kvarlevorna. Senare samma år skickas de till Göteborgs stadsmuseum.
Över 120 år efter upptäckten, det vill säga 2023, visas Österödskvinnan upp för allmänheten för första gången, tillsammans med forskningen som gjorts om henne.
Hon hamnar i rampljuset och blir stor medialt, 10 000 år efter sin död. Man gestaltar henne till exempel i SVT:s serie ”Historien om Sverige” samma år.
