Bland träden och buskarna i Mångfalden finns rödbladig lönn, klotpil, flikbladig al, korstörne och katalpa, ungersk syren och fjärilsbuske. Med lokalodlade träd och buskar som de här, är mycket vunnet. Då är växterna anpassade för det klimat där de ska stå. Här går också att slå sig ner och njuta på någon av bänkarna. Förhoppningen är att du inte är ensam på bänken. Den är gjord även för insekter som kan ta plats i håligheterna i trämaterialet.
Det är också en plats som kommenterar arbetet med främmande invasiva arter. Vi har bestämt att år 1800 är gränsen för när en växt ska varit etablerad i Sverige för att få anses vara svensk. Det gör att exempelvis syren inte klassas som svensk. Det får resultatet att växter, som eventuellt skulle kunna bidra till att stödja mångfald i form av nektar eller bomiljöer, kan komma att få begränsningar. Jag vill lyfta frågan kring gränsdragningarna. Jag tror att vi måste omfamna hela mångfalden oavsett ursprung när vi möter en föränderlig värld för att hitta de bästa vägarna framåt i hur vi sköter vår natur.
Växtrumsdesigner Anders Stålhand berättar
Den biologiska mångfalden är i fokus här. Platsen ska vara spännande och inspirerande för mänskliga besökare. Det är också en kommentar till arbetet med främmande invasiva arter och en uppmaning att omfamna hela biologiska mångfalden från mångfoting till vacker blomma.
Konstverket “Fälgmångfoting, Labium upcycli, 2019”.
Den är gjord av Den Flygande Gnistan, Geert van der Vossen. Tittar man noga så ser man att några av mångfotingens ben är på väg åt ett annat håll än de andra, precis som det kan vara när man arbetar i ett projekt med många inblandade och passionsfyllda volontärer”.