({{search.Data.length}} resultat)
{{settings.Localization.Data.SearchResult.EmptySearchResultSuggestion}}
Marstrand

Fotograf: Jonas Ingman

Älskade, skrämmande Marstrand

Att läsa en bok av Ann Rosman är som att vara en del i en dramatiskt spännande historielektion, en lektion som inte på något vis påminner om skolans mer klassiska dito. Ann Rosman är författaren som hittar sina berättelser i Marstrands mörka, grymma historia.

En sten, ett gulnat brev, en skröna som vid närmare studie visat sig sann, en rostig nyckel, ett par gamla mynt – alla är de upphov till en bok eller en viktig pusselbit i upplösningen av ett brottsfall.

– Marstrand är en guldgruva av spännande historier, berättar Ann. Här finns en engagerad hembygdsförening och tillsammans med domböcker, kyrkoböcker och annan dokumentation ger det en bild av hur livet tedde sig här förr. Genom att läsa de olika redogörelserna kopplar jag ihop händelser som sedan, genom fantasi eller genom sanningsenlig slutledningsförmåga, rullar ut en häpnadsväckande story som är så fängslande att den bara måste berättas. Här finns skatter att upptäcka, från olika tidsepoker, från land och från hav. Överallt! Jag kommer aldrig hinna igenom allt så jag tar godbitarna och väver ihop med nutiden, berättar Ann.

Fotograf: Damm Förlag

Verkligheten överträffar dikten

Marstrands historia fascinerar, trots sin geografiska litenhet. Redan under Stenåldern fanns bosättningar på Koön och staden Marstrand grundades på 1200-talet. 1499 var Marstrand Norges fjärde största stad och under slutet av 1700-talet var det ett minst sagt brokigt leverne stadens invånare förde, ett mörkrets näste. Ön var Porto Franco, frihamn med egna lagar och med en paragraf om amnesti som delvis gjorde det till en tillflyktsort för kriminella. Och nu har Ann hittat en nutida koppling till de skotska Orkneyöarna, så nästa roman verkar dra iväg västerut…

Marstrands siluett är välkänd med den pampiga Carlstens fästning som både tryggt och lite hotfullt vakar över ön. Fästningen tog dryga 200 år att färdigställa, 1658-1860. De tjocka stenmurarna innesluter många livsöden, de flesta både sorgliga och riktigt läskiga.

– Jag brinner för att förmedla dessa öden på ett levande och berikande sätt. Jag vill återge dem precis så grymma som de var även om det ibland bär emot, ta med läsaren på en resa och låta hen sugas in i storyn. Upptäcka skatten vi har omkring oss, se kopplingarna, höra historiken, känna detaljerna och förstå ursprunget, förklarar Ann.

Fotograf: Jonas Ingman

Tvivelaktigt ursprung

Ann tar varje tillfälle till att samtala med Marstrands invånare. Här finns släkthistorier och kunskap som inte går att hitta i böckerna. Men det är inte alltid lätt att få människor att se positivt på att berätta om sitt ursprung och vissa historier får man helt enkelt spara i sitt hjärta.

– Äldre generationer skäms ofta över sina förfäders kallhamrade liv, vilket är så synd för därigenom tappar vi en viktig bit av vårt arv till efterkommande generationer, säger Ann som själv har hittat släktskap med en av sina egna rollkaraktärer. Via sin morfar från Tjörn är hon nämligen släkt med den otrevligaste av rollkaraktärerna i sin bok Porto Francos hemlighet; Marstrands sista pirat Daniel Jacobsson. Han var en av Marstrands rikaste på den tiden och efter hans död hittades mynt från världens alla hörn. Det var först då man förstod omfattningen av hans sjöröveri…

Låt stenen tala

Ann är taktil i sitt informationsinsamlande; hon pillar på allt, känner, luktar och tar in tingens minne. Det finns en omstridd vetenskap som heter psykometri; att avläsa föremål och platser, fånga upp information genom själen i fysiska objekt.

– Jag önskar att jag hade den gåvan, men för mig handlar det mer om att fokusera, att våga ta in känslan, funderar Ann. På vissa platser förflyttas man mellan tid och rum, och allt går inte att förklara. Ibland när jag står inför ett vägval i en historia, då väljer plötsligt något utomstående min riktning. Eller är det mina tankars kraft?

I och med sitt intresse och yrke har hon förmånen att få tillgång till att krypa i gångarna, känna och klättra på murarna på fästningen.

– Det skulle vi alla behöva; skrapa lite på fasaden för att se vad som finns där inne, fortsätter hon. Se vilka minnen som finns lagrade i väggar och murbruk. Jag tror att nutidens tempo och livsstilar tar bort det lugna och insiktsfulla. Men när du väl hittar känslan av en plats och blir uppfylld av den då är du rikast i världen. Det är som magi, ett sammanhang och en gåva. Om vi vågar ta in känslan med öppet sinne då blir det mer spännande att leva. Vi kommer ju från någonstans och har kopplingar bakåt. Känn efter! uppmanar hon och tillägger att Marstrand är en bra plats att göra det på.

Marstrand är för många ett glammigt sommarparadis men för Ann Rosman är Marstrand en vibrerande plats med en närvarande och sällsynt fin gammal själ. Ann uppmanar öns besökare att lägga örat mot skifferstenshällarna, blunda och ta sig tid att föreställa sig hur tiden präglat ön. Våga stå kvar och ta in känslan och närvaron av de vars namn finns inristade på kyrkogården. Är de fångade eller vill de vara där?

Fotograf: ANNA REHNBERG

Tre snabba frågor:

Vad är det roligaste du har gjort?
Känslan av att hålla en ny bok i handen! Och att smutsa ner mig då jag kryper runt på fästningen. Ett annat stort ögonblick var när jag hittade de levande släktingarna till Metta Fock, den enda kvinnliga fången som suttit på Carlstens fästning, och hur familjen tog hand om och uppskattade materialet jag hade grävt fram.

Vad är det modigaste du har gjort?
Då jag vågade ta steget och byta bana från IT-ekonom till författare.

Vad är det svåraste du har gjort?
Att komma tillbaka från min utmattningsdepression var en dyrköpt erfarenhet. Hitta den röda tråden igen och inse att om jag ska göra saker bra måste det få ta tid. Numera skapar jag luft i schemat för att hinna hämta hem mellan aktiviteter.

Läs fler reportage