({{search.Data.length}} resultat)
{{settings.Localization.Data.SearchResult.EmptySearchResultSuggestion}}
En del av

Fotograf: Roger Borgelid

Akvedukten i Håverud

Varje år vallfärdar hundratusentals besökare till Dalslands kanal för att se det spektakulära mötet mellan landväg, järnväg och vattenväg. Akvedukten och slusstrappan i Håverud är en av Dalslands mest besökta sevärdheter och ett stycke historia som bäst upplevs på plats.

Det finns många akvedukter i världen. De flesta byggdes som romerska stenvalvsbroar, andra i en kombination av stenvalvsbroar med överbyggnad av gjutjärnsrännor. Akvedukten i Håverud är helt unik i sitt slag. Akvedukten i Håverud är en fritt hängande bro, där vattnet leds i en 33,5 meter lång plåtränna ovanför forsen. Det faktum att både en järnvägs- och en landsvägsbro passerar över akvedukten gör inte platsen mindre spektakulär.

En galen idé som blev verklighet

När planerna på att bygga ihop det dalsländska sjösystemet till en kanal uppdagades under 1800-talet ansågs passagen i Håverud som en alltför svår flaskhals att ta sig förbi. Strömmen i Håverud är nämligen lika starkt forsande som klippväggarna är branta. De tidiga ritningarna visade att det skulle krävas omlastning och någon kilometers transport på hästdriven järnväg för att klara den svåra passagen.

Nils Ericson

Lyckligtvis fanns det en person som såg en annan lösning. Den välrenommerade kanal- och järnvägsbyggaren Nils Ericson kopplades in och tog sig en titt på projektet. Hans idé var att bygga en akvedukt i Håverud, där båtarna skulle transporteras över forsen i en lång plåtränna. En smått galen idé, som nog aldrig blivit förverkligad om det varit någon annan som föreslagit den.

 

33,5 meter lång plåtränna

Men Nils Ericson var en auktoritet. Han hade byggt sig ett gott rykte inom branschen, och dessutom varit lärling till självaste Baltzar von Platen. Han fick därför genomföra sitt projekt och resultatet blev en 33,5 meter lång plåtränna, sammanfogad av 33 000 nitar. Akvedukten och hela Dalslands kanal invigdes av kung Carl XV år 1868. Noterbart är att till dags dato har ännu inga nitar behövts bytas ut.

 

Läs mer om akveduktens historia