Vi tog båten till hotellet

DAG 1 - Från Upperud till Håverud

Det var så förtrollande vackert på kanalen. Och nära till det mesta hela vägen från Upperud till Ed. Maggan, jag, våra två barn Alice och Lukas och vår hund Pelle, en glad långhårig tax – trivdes fantastiskt bra i vår öppna båt på de lugna dalsländska vattnen.

Vi tog båten på släp till Upperud där vi använde rampen i gästhamnen för sjösättning. Så startade vi lite försiktigt och tog en promenad till Upperud 9:9 för att ta en fika i solen på bryggan. Därefter gick vi genom Upperuds två slussar. Alice trodde att Pelle skulle skälla på slussvaktaren. Men inte Pelle, inte. Han var hur lugn som helst och det lovade gott för vi skulle passera genom ytterligare 21 slusskamrar vid 9 slusstationer under våra dagar på Dalslands kanal.

Efter att ha passerat Upperudshöljen anlöpte vi Håverud med sin trevliga och kulturhistoriska miljö. Här är det lätt att tillbringa några timmar, strosa runt och titta på omgivningarna, människorna och slussningar. Vi passade på att fylla på energin genom att äta en god lunch på restaurang Håfveruds Rökeri & Brasseri.

Det blev en spännande och intressant upplevelse när vi slussade upp genom Håverud. Det är verkligen snillrikt uttänkt att använda vattnets kraft på det sättet och lyfta oss och vår båt nästan tio meter för att jämna ut nivåskillnaden.

När vi åkte genom akvedukten var både Alice och Lukas överförtjusta. Det var en speciell känsla att färdas i en drygt 30 meter lång plåtränna som hålls ihop av 33 000 nitar. Och de var överens om att det verkligen var något att berätta om när vi kommer hem. Jag tyckte att de också skulle berätta om alla trevliga och hjälpsamma slussvaktare vi träffade längs kanalen.

Vi lade till vid bryggan i sjön Åklången där båten skulle ligga över natten medan vi övernattade på Håveruds Hotell. Vi var alla lite trötta och behövde röra på oss och det blev en skön promenad, inte minst för Pelle, bort till hotellet. Innan middagen tog vi ett bad vid hotellets brygga och sen sov vi gott hela natten.

DAG 2 - Över Åklången och Råvarpen mot Bengtsfors

Efter frukost gick vi till båten och styrde kosan norrut. Vi gicksakta längs den vackra naturen vid Åklångens stränder. Riktigtroligt blev det när vi kom till Buterud där slussvaktaren medsin egen handkraft får öppna och stänga slussporten. I dagkänns det lite annorlunda och gammaldags, men så sköttes allslussning förr i tiden.

När vi fortsatte över sjön Råvarpen mot Mustadfors kunde jag berätta att här har människor färdats i årtusenden. Jag hade läst på om hällristningarna från bronsåldern i Högsbyn, som ligger på en vacker sluttning ner mot sjön.

I Mustadfors finns den första av slussarna i närheten av Dals Långed. Vi lade till vid en gästbrygga och promenerade några hundra meter till centrum med affärer och restaurang. Det passade oss perfekt. Maggan, som är intresserad av färg och form, tittade in i Steneby konsthall, som ligger vid Stenebyskolan och HDK, högskolan för konst och design. Jag och Pelle höll oss utanför. Sedan var det dags att stilla hungern med en familjepizza.

Efter fyra slussar i centrala Dals Långed kommer vi till slussen i Långbron. Här har kanalbolaget ett glasscafé som inte gjorde oss besvikna. Tvärtom, det blev stora kanalglassar som efterrätt. Under tiden såg vi hur järnvägsbron öppnades för en segelbåt som skulle slussa neråt, innan det var vår tur att slussa uppåt. När vi satt vid slusskanten och åt glass kom rälsbussen från Bengtsfors och stannade vid Långbron för att släppa av och släppa på passagerare.

Efter Långbron gick vi vidare över Laxsjön mot Billingsfors, ett samhälle med ett stort pappersbruk i drift. Kanalen går precis förbi bruket, så vi fick verkligen en liten inblick i en viktig industri. Eftersom jag gillar fotboll vet jag att Billingsfors har haft ett lag i allsvenskan en säsong i mitten av 1940-talet. Då gick det ofta bra för lag från små orter att hålla elitnivå. Om ni har sett filmen Offside, som kom 2006, vet ni vad jag talar om. Den handlar om ett litet fotbollslag och ett litet samhälle. Filmenär inspirerad av Billingsfors allsvenska äventyr och spelades delvis in här.

I Billingsfors går man genom flera slussar. Vid den tredje av dem, den 18:e slussen, tog jag många foton av den härliga miljön. Där ligger en underbar liten röd stuga med pittoresk trädgård alldeles vid kanalen. Det här måste vara ett av de populäraste motiven längs Dalslands kanal.

De två följande slussarna, den 19:e och den 20:e, ligger bara en liten bit från varandra och bjuder på en speciell känsla. Intill den grävda kanalen brusar vattnet i Höljerudsforsen som är ett eldorado för öringsfiske. Det är få ställen det så tydligt syns varför en kanal behövde byggas för båttransporter av järn och papper. Mellan de två slusstationerna går en stig som slussvakten använder, det blir åtskilliga kilometer per dag räknade vi ut.

Ovanför kanalen ligger en av de gamla slussvaktarstugorna som går att hyra. Inget dåligt ställe att fira en semestervecka på. Jag sa till Maggan att vi borde prova en stuga när vi kommer till Dalsland nästa gång.

Nu började vi närma oss Bengtsfors där vi hade bokat ett familjerum på hotellet. Efter att ha gått igenom slussarna la vi till i gästhamnen. Från gästhamnen är det inte många steg till First Hotel Bengtsfors.

DAG 3 - Mot Östervallskog via Lennartsfors

Gästhamnen i Bengtsfors ligger nära affärer och restauranger. Det är bara en kort promenad till centrum. I Bengtsfors köpte vi lite smått och gott till picknickkorgen som vi skulle ha med på färden över den långa, långa sjön Lelång upp till Lennartsfors. Lelång är en vacker sprickdalssjö och resan tar minst tre timmar, men det kändes inte långt. Vi la till i en liten vik och tog picknickpaus och stannade till i gästhamnen i brukssamhället Gustavsfors för en fika.

I Lennartsfors gick vi genom tre slussar och styrde vidare upp mot Töcksfors som ligger bara fem kilometer från norska gränsen. Töcksfors har en fin historisk miljö och här är det lite extra kul att slussa.

Det är stor höjdskillnad i första slussen vi kom till i Töcksfors och vi var imponerade av kraften i vattnet som forsade mot oss när slussvakten öppnade luckorna. Varje sluss är en upplevelse och vi blev allt mer vana att slussa och kunde njuta av detaljerna i de olika slussarnas stensättning och plåtarbeten. Det mesta är original från tiden då Dalslands kanal invigdes. På Restaurang Waterside, som verkligen ligger vid sidan av vattnet, åt vi en smakfull lunch.

Vi lämnade gästbryggan och fortsatte upp mot Östervallskog. Töck och Strömmesjön är smala vattenvägar och det är nästan som att åka i en kanal långa sträckor. Längs vägen åker vi under en bro som båtar med mast måste öppna själva. Vi öppnade den ändå med en stor järnnyckel som vrids runt med handkraft och när bron svänger upp känns det som att åka karusell. Det sitter en instruktion vid bron som var till god hjälp.

I Östervallskog var vi bara en kilometer från norska gränsen. Det kändes som om vi nästan var utomlands innan vi vände åter mot Töcksfors. Tillbaka i Töcksfors övernattade vi på vandrarhemmet Turistgården i ett rum med sjöutsikt. Där satt vi och såg solen sänka sig ner över Dalslands kanal.

DAG 4 - Mot gästhamnen i Ed

Pigga och fortsatt båtsugna vände vi söderut och gick en bit neråt i sjön Foxen med sina vildmarksomgivningar. Jag har svårt att se mig mätt på hur vatten möter land fullt med sagoskogar.

Lukas och Alice hade lite funderingar på att gränsen mellan Sverige och Norge går i Stora Le som Foxen övergår i. Därför la vi till vid den lilla ön Trollön i norra delen av Stora Le. Här finns det en DANO- lägerplats med vindskydd, men det absolut roligaste var att gå till öns södra del. Där står det ett stenröse, Riksröset, som talar om att exakt här går gränslinjen mellan de båda länderna.

Nästa stopp bestämde magen, som hade börjat kurra på oss alla. Vi gick in i gästhamnen i Nössemark och promenerade bort till Nössemarks Café & Kök vid campingplatsen.

Allt har ett slut. Så också vår fina resa på Dalslands kanal. Frampå kvällen nådde vi vårt mål, gästhamnen i Ed. Där väntade våra grannar Lennart och Siv som bilat upp till Dalsland för att hämta vår bil med släp i Upperud och ta emot oss i Ed. Vår sista natt i Dalsland hade vi bokat en lägenhet på Hotel Dalsland, och hann med en promenad i samhället och en god middag innan de sköna sängarna väntade. Det blev en härlig avslutning. Och gissa hur mycket vi har att berätta om livet på och vid sidan av kanalen. Det räcker till många berättarkvällar.