På andra sidan slussen väntar världen

Dalslands kanal var efterlängtad. Sedan 1600-talet hade järnmalm fraktats från Bergslagen till de växande bruken i Dalsland med båt över Vänern och häst och vagn i Dalsland. På 1700-talet började diskussionen i riksdagen om att binda samman Dalslands vattenvägar med grävd kanal till en 25 mil lång vattenled.

Sommaren 1868 stod den klar – en av Europas vackraste vattenvägar. Den öppnade upp mot världen och järnmalm, människor och post kunde transporteras i ett sträck med fartyg från Dalslands innersta skogar till hamnen i Göteborg eller Östersjön via Göta kanal.

En dalsländsk folkaktie

Carl Fredrik Waern var uppväxt på Billingsfors bruk och drev Bäckefors bruk och Baldersnäs med stor framgång. Han var tongivande i kampen för en kanal, men det var hans son, med samma namn, som blev Dalslands Kanal-Aktie-Bolags första VD 1865. Dalslänningarna gick man ur huse för att stötta projektet – alla insåg vilken betydelse den skulle få för hela Dalsland. På riksarkivet finns teckningslistorna för aktierna bevarade – och de är imponerande och vittnar om engagemanget i kanalbygget, oavsett om en bodde vid kanalen eller på många mils avstånd.

En oemotståndlig utmaning

Nils Ericson var uppväxt vid Göta kanal. Han hade byggt ut slussarna i Trollhättan, slussen i Stockholm, Saima kanal i Finland och med bibehållen budget och tidsplan byggt västra och södra stambanorna. Men en sak hade han aldrig byggt – en akvedukt. Kanske var det den näst intill omöjliga utmaningen som fick honom att till slut tacka ja till uppdraget att genomföra planerna för Dalslands kanal. Ingen annan trodde det var möjligt att leda fartygen förbi Håverud med en strid fors, mjuka bergarter längs branta sluttningar och tio meter höjdskillnad. Men Nils tog chansen!

En bro utav vatten och järn

På bara fyra år byggdes Dalslands kanal – såväl tidsplan som budget höll. För att binda samman sjöar och älvar till en farbar vattenled grävdes 12 kilometer kanal. Vid 19 & 20 slussen ovanför Billingsfors syns det tydligt hur den grävda kanalen och de två slussbassängerna skapar en stillsam färd för fartygen alldeles intill den brusande forsen.

Och hur gick det då med Nils Ericsons stora utmaning? Jo, han beställde en akvedukt från Storsund i Stockholm, en 33 meter lång järnbro som fylls med vatten så att fartygen kunde åka över forsen och vidare ner i slusstrappan längs med bruket i Håverud på väg mot Upperudshöljen. Forsens kraft togs tillvara av Håfreströms pappersbruk, som byggde ett kraftverk som används än i dag. Men det är en annan historia.

Galeaser, mosor och ångfartyg

Dalslands kanal är ett paradis för besökare med båt eller kanot, över dagen eller på en månads semester. Vid 100-årsjubiléet såg det lite dystert ut. Det vackra frimärket med akvedukten verkade bli det sista minnet. Fraktskutorna hade slutat gå, galeaserna med segel i höga master hade huggits upp till ved, timmermosorna flottades inte längre utan transporterades med lastbil.

Men semesterlagen vände på nytt kanalens historia mot en ljus framtid. Hundratusentals besökare från hela världen kommer för att besöka den vackra akvedukten. Att slussa är ett roligt och spännande nöje för hela familjen. Till och med middag i form av nyfångad fisk kan ingå i semesteräventyret.

Trä, järn och sten

Att slussa sig fram genom kanalsystemet är en resa i tiden. Stenarna i slussbassängerna, järnet i portmekanismen, de 33 000 nitarna i akvedukten – mycket är originalverk från mitten av 1860-talet och visar på enorm hantverksskicklighet. Det finns fortfarande en handdriven sluss kvar i Buterud, en av kanalens mest rara platser.

Stillheten, lugnet och slussandets eget tempo lever kvar längs Dalslands kanal och bjuder in dig till det bästa av två världar, med 153 års skillnad.