58. Brurmossen – En tidlös mosaik

Landskapet runt Brurmossen är en mosaik av våtmarker och gamla skogar. Det är vackert och omväxlande – och det är ett tidlöst landskap. Skogen är upp mot 200 år gammal, mossen flera tusen.

Några hundra meter från Värmlandsgränsen skjuter flacka, renlavsklädda hällmarker ut i Brurmossen, som en halvö. Stigen gör en bukt ut på udden. Skogen glesnar, gran byts mot tall. Det nästan trädlösa mosseplanet öppnar sig i fonden, breder ut sig i tre väderstreck. Det är alldeles tyst.
Botanisten och poeten Sten Selander såg vidsträckta myrmarker som ”hemvist för en betvingande poesi i moll, som fler skulle uppfatta bara en genial diktare gav ord åt den”. Här är en bra plats att slå sig ner och försöka känna in den poesin.  
I södra Sverige, skriver Selander vidare, är myrarna det sista stycket uråldrig vildmark ”med en säregen flora och fauna, som kulturen ännu inte satt sin prägel på”. Inget annat element i vårt svenska skogslandskap är så oföränderligt som mossen. Tuvorna och kuddarna av vitmossor där ute har sett ut som i dag under årtusenden.
Landskapets mosaikmönster av skog och våtmarker består. Allt som skett är att mossen långsamt vuxit i höjden, kanske någon millimeter per år. Lager på lager av halvt multnad vitmossa bygger upp en allt mäktigare kudde av torv under mossens blekgröna yta.

Mossens natur
Mossen är en extremt näringsfattig miljö, där bara ett fåtal härdiga och specialiserade växter kan leva. Tuvull, rosling, klockljung, hjortron och några till. Till exempel sileshåret, som drygar ut den magra kosten genom att fånga småkryp med sina klibbiga blad. Och så förstås vitmossorna, mossens dominanter och själva grundvalen för dess existens.
Det finns ett 40-tal arter av vitmossor i Sverige, alla knutna till våta eller fuktiga marker. Den purpurröda praktvitmossan och den bruna rostvitmossan är två av de arter som bygger upp Brurmossen. Andra arter är blekgula eller friskt gröna, men inga är vita. Sitt namn fick de som nyttoväxter i det gamla bondesamhället, där de användes i torkat tillstånd – och då är de vitaktiga. Torr vitmossa kan suga upp vätska motsvarande 20 gånger sin egen vikt, vilket är i nivå med vad de så kallade superabsorbenter som används i dagens högteknologiska blöjor klarar av. Inte konstigt att man bäddade barnsängar med torr vitmossa förr i tiden, eller att den användes som strö i ladugårdar. Vitmossa är också ett förträffligt förbandsmaterial, eftersom den innehåller ett svagt antiseptiskt ämne.

Mosaik av myr och skog
Naturreservatet Brurmossen består inte bara av mossar. Här finns också sankare och näringsrikare kärr. Landskapet är en mosaik av våtmarker och skog av olika slag, från sumpgranskogar till tallskog på hällmarker. Skogen är gammal och ganska opåverkad av skogsbruk. Här finns tallar som är 300 år gamla och granar som närmar sig 200. Flera av gammelskogens sällsynta lavar och mossor finns här. Lunglav och aspgelélav är två exempel.
Fågellivet är det typiska för Dalslands myrar. Orrarna spelar här varje vår, ljungpipare och trana häckar. Chansen är stor att man stöter upp en tjäder eller två i skogen.
Det omväxlande landskapet är tilltalande även för människor, i synnerhet som det finns en stig att vandra på. Ger man sig ut i våtmarkerna blir promenaden genast mer ansträngande.

Ett stopp vid Låbysjön
Landskapet i norra Dalsland beskrivs ibland som den sydligaste utlöparen av Norrlandsterräng i vårt land, och markerna runt Låbysjön ett par kilometer sydväst om Brurmossen bär syn för sägen. Stanna gärna till här på väg till eller från mossen! Landskapet är kuperat. Odlingsmarkerna som sluttar ner mot sjön är omgivna av runda, barrskogsklädda kullar. Som Storsjöbygden i Jämtland, fast givetvis i behändig, dalsländsk skala. ”Ett Sverige i miniatyr” –jovisst!
Vid Låbytorp, där vägen korsar Kasenbergsån, finns en rastplats och en tavla med information om åns industrihistoria.

Brurmossen är naturreservat, 264 ha. På andra sidan gränsen till Värmland finns ytterligare 200 ha naturskyddad mark av samma slag, Olsmossens naturreservat. En 6,5 km lång markerad led finns i Dalslandsdelen av reservatet. Det är tillåtet att tälta en natt.

 

Hitta hit:
Brurmossen ligger ca 10 km norr om Åmål. Från E45 strax norr om Åmål tar man av mot Svaneholm och därefter efter ca 8 km mot Vassbotten. Härifrån finns vägvisning till reservatet. P-plats med informationstavla vid vägens slut (N59.153822 O12.681037). Sista kilometern är smal och ganska dålig skogsbilväg, som troligen kan vara svårframkomlig vid blöt väderlek.

Karta över området

Tillbaka till www.naturidalsland.se