({{search.Data.length}} resultat)
{{settings.Localization.Data.SearchResult.EmptySearchResultSuggestion}}
En del av

Fotograf: Lars Eric Fjellman - Gullpudra

21. Skvalarn - Klara källor och rara gräs

  • Källa: Dalslands Miljö & Energiförbund

Vid Skvalarn har storgröen sin enda kända växtplats i Dalsland. Den trivs där friskt, näringsrikt källvatten väller upp ur marken, och det är precis vad som sker här.

”Sällsynt på skuggig, fuktig, näringsrik, översilad mark”, står det om gräset storgröe i floran. Och bättre än så kan inte miljön här vid Skvalarn beskrivas. Granskogen sluter sig tät kring bäcken, som rinner stilla och klar mellan mjuka tuvor av mossa. Flera källor rinner upp ur marken vid foten av en liten sluttning, och deras vatten söker sig ner mot bäcken, ofta på bred front. Frodiga stånd av ormbunkar och tuvor av högvuxna gräs visar att källorna bidrar med näringsrikt grundvatten.
Här har alltså storgröen sin enda växtplats i Dalsland, åtminstone den enda som är noterad på senare tid.
Och varför skulle man nu bry sig om gräs?
Kanske för att de är viktiga. Som föda för betande djur, både vilda och tama. Och för oss människor. Alla våra viktigaste sädesslag är gräs.
Eller för att naturens mångfald blir så mycket större om man inte stryker alla gräs över en kam. Det finns över 150 arter bara i Sverige, och i den lilla skalan representerar de en rikedom av former som är värd att upptäcka. Allt som krävs är en lupp och lite tålamod.
Att leta efter storgröen vid Skvalarn är kanske ett exklusivt sätt att börja sina grässtudier, men varför inte. Det gäller dock att se upp, för här finns också andra högvuxna gräs, bland annat den mycket vanliga tuvtåteln.
Titta på bladspetsarna! Är de hopnupna till något som liknar stäven på en liten båt har du hittat ett gräs av släktet Poa, dit storgröen hör. Är gräset dessutom rejält högvuxet, kanske med meterlånga strån, är chansen stor att du hittat rätt.
Om det misslyckas har du åtminstone fått uppleva en riktig sumpskog. Och kallkällor är ju alltid lite spännande. Här finns också ett par andra växter som trivs vid källdrag. Bäckbräsman är en. Den originella gullpudran, som blommar under försommaren, en annan.

Skvalarn är Natura 2000-område och biotopskyddsområde. Ingen markering eller skyltning finns på platsen. Storgröen är inte fridlyst, men var rädd om den ändå, den är som sagt sällsynt.



Hitta hit:
Skvalarn ligger en knapp mil nordväst om Bäckefors. Från Bäckefors, kör först väg 172 norrut och ta sedan väg 166 mot Ed. Efter omkring 6 km passerar man en väg mot Bolet till vänster. Omkring 100 m längre fram tar man höger in på en grusväg (ingen skyltning här), och fortsätter rakt fram ca 500 m tills vägen delar sig. Parkeringsmöjlighet i korsningen (N58.870250 O12.063934). Fortsätt den vänstra vägen till fots ett par hundra meter. Här korsar vägen bäcken som kommer från källorna. Följ bäcken in i skogen till höger.

 

Karta över området

 

Tillbaka till www.naturidalsland.se