32. Knäckekullarna och Oxeklev – Hemma hos gammelgranslaven

Hur känner man igen en gammal skog? Frågan är inte riktigt så enkel som den låter. För gamla träd är inte alltid stora och grova. Och en skog kan vara gammal även om inte alla träden är det. Ett sätt är att leta efter gammelgranslaven.

Gammelgranslaven ser inte mycket ut för världen. Ett gråvitt puder på barken bara, ofta i bekväm ögonhöjd under de nedersta grenvarven på grova granar. Tittar man noga ser man också små ljusa kuddar eller utskott på lavytan. Det är pyknid – ett  slags förökningsorgan.  
Gammelgranslaven finner man nästan bara på granar som fått växa i fred i uppåt 100 år eller mer. Så gamla blir inte barrträden i en skog som brukas rationellt för att producera virke. Men i Knäckekullens skogar är granarna på sina håll 140 år gamla, och gammelgranslaven förekommer rikligt.
I slutet av 1800-talet var skogen här mycket glesare än i dag. Höjderna var kanske mer eller mindre kala ljunghedar. Kor, får och getter gick på bete i skogen och åt upp alla småträd som eventuellt lyckades slå rot. Men enstaka gammelträd stod kvar som överlevare från tiden före den stora avskogningen, och i otillgängliga branter fanns rester av tätare skog. Så såg landskapet ut på stora delar av Kroppefjällsplatån.
Under de senaste 100 åren har så skogen återerövrat dessa marker, delvis med människans hjälp. Skogsbetet har upphört, skog har anlagts genom sådd och plantering. Sådana skogar finns också här, men det finns också områden där skogen föryngrats naturligt, genom självsådd.
Det har bedrivits skogsbruk på Knäckekullarna, men bara i liten skala. Enstaka träd har plockats ut. Den kuperade terrängen har gjort det svårt att bedriva modernt kalhyggesbruk. Skogen har i stort sett fått åldras i fred. En skog för gammelgranslaven, för tjädern och pärlugglan. Och för naturromantikern.
I branter med mossiga stenblock står granskogen mörk. På höjderna vaktar knotiga gammeltallar, en del av dem upp mot 300 år gamla. I myrdrågen blommar myrlilja och rosling. Ett par små tjärnögon livar landskapet. Så mycket mer behövs väl inte för en lycklig stund i skogen?
Strax norr om Knäckekullarna ligger Oxeklev, ett område med likartade naturvärden. Skogen i området är 120-150 år, och även här finns flera arter av lavar, svampar och mossor som hör gammelskogen till. Grantaggsvamp är ett exempel.
Det finns många spännande mossor i Oxeklev och Knäckekullarnas gammelskogar. Rutlungmossan hör inte till de mer sällsynta, men den är lätt att känna igen. ”Bladen” är tydligt rutiga och mitt i varje ruta finns en vit prick. Det man ser är de enskilda cellerna med var sin klyvöppning.

Knäckekullarna är naturreservat, 98 ha.

Det närbelägna Oxeklevs naturreservat omfattar 46 ha. En 2 km lång vandringsled finns i Oxeklevsreservatet. Terrängen är starkt kuperad och, särskilt i Oxeklev, bitvis svårframkomlig. Man kan ta sig in i Knäckekullarna på en stig från landsvägen och förbi Lommesjön.

 

Hitta hit :
Knäckekullarna ligger väster om byn Bollungen, söder om vägen mellan Stigen
och Årbol (Sundals Ryr). Parkeringsmöjligheter där stigen mot Lommesjön går in i reservatet (N58.587647 O12.158301).
Oxeklev ligger norr om samma väg, ca 500 m längre österut. Parkeringsplats finns (N58.588495 O12.167087).

Karta över området

Tillbaka till www.naturidalsland.se