57. Åsnebyn – en Dalslandsgård från förr

På Åsnebyn strövar man genom ett odlingslandskap med blommande ängar, lummiga lövträd och gräsgröna beteshagar. Så här såg det ut på Dalboslätten för 100 år sedan.
 
”Äng är åkers moder” är ett ofta citerat talesätt om äldre tiders jordbruk. Gräsmarkerna var gårdens viktigaste resurs. Ju mer betesmarker man hade och ju mer hö man kunde samla i ladorna för vintern, desto fler djur kunde man hålla på gården. Djuren gav i sin tur den gödsel man behövde till åkerbruket. Alltså var det gräsmarkerna – ängar och beteshagar – som avgjorde hur mycket åker gården kunde bruka.  
När konstgödseln kom i allmänt bruk under första halvan av 1900-talet bröts detta samband. Enorma arealer ängs- och hagmark plöjdes upp till åker, eller övergavs och började växa igen.  
Åsnebyn ger en bild av en gård på Dalboslätten innan denna jordbruksrevolution skedde. Här försöker man bevara odlingsmarker och landskap som de såg ut för hundra år sedan, med betande djur och ängsslåtter. Också här har en del ängsmarker omvandlats till åker, men mycket av de gamla gräsmarkerna finns kvar.
Åsnebyn är därför en fristad för många av det gamla odlingslandskapets fåglar och växter. Här häckar bland annat hornuggla, göktyta, törnskata och hämpling. I gräsmarkerna blommar nattviol, mandelblom, slåttergubbe och andra typiska hagmarksväxter.  
Vid sjön Lilla Kolungens sanka stränder kan man – med risk att bli blöt om fötterna – finna den originella växten hästsvans. Varför den fått sitt namn är oklart. Den liknar mest en fräkenväxt, eller en grön flaskborste som sticker upp ur vattnet. Blommorna är ytterst oansenliga och har bara en enda ståndare.  
Den näringsrika sjön har också ett ganska rikt fågelliv, med typiska slättsjöarter som skäggdopping, sothöna och vattenrall. Vår och höst rastar änder av olika slag i sjön.
Åsnebyn är omnämnd i skrift redan 1380. I jordeboken från 1540-talet togs den upp som ett helt skattehemman, vilket innebär att det var ett relativt stort jordbruk. Vid den tiden bestod Åsnebyn av tre lika stora gårdar, men byn splittrades av skiftesreformerna på 1700- och 1800-talen. Gården ligger alltså inte kvar där den låg på 1500-talet, men miljön känns ändå ålderdomlig och genuin. Mangårdsbyggnaden är en typisk dalsländsk parstuga med skiffertak, byggd på 1830-talet.

Åsnebyn ägs av Hushållningssällskapet och är skyddad som kulturreservat. Reservatet omfattar 41 ha, varav nio ha äng. Informationstavla och markerad vandringsled finns. Guidade visningar kan bokas via Hushållningssällskapet Väst.



Hitta hit
Följ skyltning ”Åsnebyns kulturreservat” från E45 strax söder om Mellerud. Efter ca 2 km kommer man in på gårdsplanen, där P-plats finns (N58.692165 O12.392203).

Karta över området

Tillbaka till www.naturidalsland.se