54. Ryr – Den blommande halvön

På Ryrhalvön blommar inte bara gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol, utan också den praktfulla blodnävan och åtminstone sju olika orkidéer. Här kan man dessutom få se en av de verkligt exklusiva medlemmarna i Dalslands flora – hällebräckan.

En rundvandring på Ryr är kanske bästa sättet att bekanta sig med Dalformationens rika flora. Här finns naturliga torrängar, hällmarker, hävdade beteshagar, ängar och lundar med ädla lövträd. Alla med en blomprakt som för tankarna till Öland eller Gotland. Detta är – bland mycket annat – Sankt Pers nycklarnas kanske starkaste och rikaste fäste på svenska fastlandet. Man får söka sig till Ölands alvar för att se något liknande.

Med människans hjälp
Två faktorer ligger bakom Ryrhalvöns blomsterprakt: den kalkrika berggrunden och människan. Ryrhalvön är ett kulturlandskap, format av slåtter och bete genom århundraden. Markerna hävdas fortfarande. Boende och sommargäster samlas årligen till slåtter, för att med lie och räfsa i hand bevara både landskapet och gamla bondetraditioner. Det är en förutsättning för att den rika floran ska kunna leva vidare.  
Namnet Ryr kan för övrigt härledas ur verbet röja. Som alla andra odlingsmarker i vårt land har Ryrhalvöns ängar och hagar en gång erövrats genom röjning av skog.
Det är lätt att bländas av orkidéprakten på Ryrhalvön. Sankt Pers nycklar har sällskap av brudsporre, nattviol, tvåblad, skogsknipprot, nästrot och svärdsyssla, och självklart ska man ägna en god stund åt närstudier av var och en av dessa florans aristokrater. Här finns rika tillfällen till förundran.

Därför doftar nattviolen
Ta till exempel nattviolen! Till att börja med kan man ta reda på vilken av våra nattviolarter man har framför sig. Det är inte svårt, men kräver närstudium av blomman. En lupp är till god hjälp. I blommans övre del, på var sin sida om mitten, finns två bildningar som ser ut som små rör. Sitter de tätt tillsammans nedtill har du hittat en vanlig nattviol, sitter de långt isär studerar du dess grönvita släkting.
De små rören är nattviolens pollenbehållare. Orkidéer sprider nämligen inte sitt frömjöl korn för korn, utan väl paketerat. Varje rör innehåller en liten klubba av pollen, försedd med skaft och en klibbig häftskiva. För in en tändsticka i en nattviolblomma och dra ut den försiktigt. Om du har tur sitter det nu två små pollenklubbor på stickan. Samma sak händer när en fjäril kommer för att suga nektar ur nattviolblomman. För att nå maten måste fjärilen pressa in sitt huvud i blomman. Då fastnar pollenklubborna, antingen på de stora facettögonen, eller vid basen av sugsnabeln, och fjärilen bär dem med sig till nästa blomma. Vid det laget har pollenpaketet, tack vare en gångjärnsmekanism på skaftet, vridits i exakt rätt vinkel för att träffa pistillen.
Nattviolen har fått sitt namn på grund av doften, som är mycket intensivare nattetid än under dagen. Och nu kan vi nästan räkna ut varför, eller hur? Syftet med doftsignalerna är att locka till sig de insekter som ska göra pollineringsjobbet. Och det är nattaktiva fjärilar. Doften har ingen funktion att fylla när fjärilarna inte flyger. Att tillverka doftämnen kostar energi, och i naturen finns inget utrymme för slöseri med den varan.

Hemma hos hällebräckan
Många orkidéer har minst lika fascinerande pollinationsbiologi som nattviolen, men låt oss ändå gå vidare. Vi får ju inte missa Ryrhalvöns verkliga raritet – hällebräckan. Den är ganska oansenlig, men den finns bara i ett stråk från Oslofjorden i väster till Uppland i öster. Sannolikt har den en av sina största förekomster i hela världen just här.
Kattfot, brudbröd, trollsmultron och fältmalört är några andra av torrängens arter. I juli blommar vit fetknopp och stor fetknopp, samtidigt som blodnävan öppnar sina stora, djupröda kalkar.

Lövlundar och barrskog
I fuktigare och skuggigare delar av området blir växtligheten mer lundartad.  Här finner man i lövsprickningstiden arter som vätteros och blåsippa, och senare bland andra trolldruva, underviol och tandrot. Skogen består till stor del av ädla lövträd som ek, alm och lind med underväxt av hassel och skogstry.
I reservatets sydöstligaste del, Harehalsen, dominerar barrskogen och floran är inte lika slösande rik som på halvön i övrigt. Detta speglar en förändring i jordmånen. Det finns två slags lerskiffer i Dalformationen, och här utgörs berggrunden av den sort som är mindre rik på kalk.
En promenad på Harehalsen bjuder på fina strandmiljöer med utblickar över Ryrsjön och Svanefjorden. Fiskgjusen ses ofta, och både storlom och smålom har fiskevatten här.

Ryr är naturreservat, 102 ha. Reservatet består av flera separata områden på halvön. Vandringsleder binder samman områdena. Det är viktigt att besökare håller sig till vägar och leder och håller avstånd till hus och tomter. Informationstavla finns vid P-platsen. En folder med karta över reservatet kan laddas ner från länsstyrelsens hemsida.


Hitta hit:
Ryr ligger ca 12 km norr om Mellerud. Följ skyltning från E45 till reservatets P-plats (N58.804637 O12.481011), där informationstavla finns. För att nå ledsystemet får man gå tillbaka ett stycke längs bilvägen, samma väg som man kom. En entré med informationstavla och vägvisning finns också på vänster sida just där bilvägen går ut på halvön (N58.811578 O12.497518). Mycket begränsade parkeringsmöjligheter.

 Karta över området

Tillbaka till www.naturidalsland.se