48. Buterud – På jakt efter ärtor och spettar

På bergsryggen öster om Åklången har den sällsynta ärtvickern sin enda kända växtplats i Dalsland. Den är inte lätt att finna, men chansen är stor att man får många andra trevliga upplevelser när man letar – till exempel vackra vyer och möten med några av våra hackspettar.

Ärtvickern växer bara på 25 platser i Sverige, och bedöms vara starkt hotad. I Naturvårdsverkets rödlista över utrotningshotade arter kan man läsa att arten förekommer ”i stenig och snårig terräng, där trädskiktet utgörs av ädla lövträd, såsom ek, hassel och lind. Växtplatserna ligger oftast i syd/västexponerade rasbranter med lundvegetation.” Bättre än så kan naturreservatet Buterud inte beskrivas.
Bergsryggen längs sjön Åklångens östra strand är hög och brant. Från krönet öppnar sig ofta fina vyer över sjön och Lianefjällets skogar på andra sidan. Platsen som gett namn åt reservatet skymtar man däremot inte. Buterud, med slussar, bebyggelse och till och med järnvägshållplats, är en idyll vid Dalslands kanal. Det kan vara mödan värt att lämna leden och följa vägen ner till slussarna. Det blir en omväg på någon kilometer.
Vi befinner oss på Dalformationens berggrund, och floran är lika rik som på andra platser med samma geologi, exempelvis Ryrhalvön eller Mjölkudden i Forsbo. Skogsknipprot, myskmadra, sårläka och trolldruva är bara några exempel. I norra delen av reservatet växer idegran i stor mängd, kanske mer än någon annanstans i Sveriges inland.
Vid gården Glyckshult, där terrängen tillfälligt planar ut, har de gamla odlingsmarkerna restaurerats. Här blommar nu åter Sankt Pers nycklar i de vackra beteshagarna. Ärtvickern finns såvitt känt bara på en plats i området, i norra delen och helt nära vandringsleden. Det är en klättrande ärtväxt med blekgula blommor. Många lövskogsområden i Dalsland har skyddats för hackspettarnas skull. Buterud är ett av dem. Den ytterst sällsynta vitryggiga hackspetten har – eller hade – ett av sina sista svenska fästen i Dalsland, och den har häckat här. Även gråspett har setts. Sannolikheten att få se någon av dessa rariteter är ytterst liten, men en vårvandring i området bör ändå kunna bjuda på möten med fyra av Sveriges sju hackspettarter: större hackspett, mindre hackspett, gröngöling och spillkråka.
Hackspettar trummar på torra trädgrenar för att markera sina revir och stilla vårmorgnar kan signalerna höras långt. Ska man ut på hackspettspaning kan det vara bra att veta att det faktiskt går att skilja arterna åt på deras trumsignaler. Större hackspetten har en kort, mycket snabb och tvärt avklippt trumning. Mindre hackspetten trummar inte lika ljudligt, men framför allt i lägre tempo och betydligt längre – runt en och en halv sekund. Spillkråkans kraftfulla kulsprutesalvor är ännu längre, upp till tre sekunder. Gröngölingen trummar ganska sällan.
Om du skulle få höra en trumning som börjar långsamt och accelererar, samtidigt som den tonar bort (som en studsande bordtennisboll) är du bara att gratulera. Du har mött den vitryggige!

Buterud är naturreservat, 141 ha. En markerad led går genom hela reservatet, som är ca 5 km långt. Vägvisning finns från bron i Håverud. Följ först skyltning mot Buterud, sedan mot Glyckshult och från Glyckshult och norrut Buterudleden. Leden är bitvis ganska kuperad. Vid Åklångens strand i Glyckshult finns en rastplats med eldstad och vindskydd.

 

Hitta hit:
Reservatet ligger vid Åklången, omedelbart norr om Ramslökedalen (47). Trappa upp till leden finns omedelbart norr om bron i Håverud. Parkeringsplats på andra sidan vägen (N58.822041 O12.409714). Man kan också nå reservatet vid Glyckshult vid vägen mellan Håverud och Tisselskog (skylt ”Naturreservat”). Parkering på andra sidan vägen.

Karta över området

Tillbaka till www.naturidalsland.se