37. Bräcke ängar – Dalslands finaste löväng

Bräcke ängar är Dalslands största och bäst restaurerade löväng. Den har blivit en fristad för många av det gamla jordbrukslandskapets växter och djur och för människor. De lummiga, blommande markerna bjuder in till försommarpicknick i gröngräset.

Ända in på 1930-talet bedrevs traditionell lövängsskötsel på Bräcke ängar. Folk från hela socknen deltog i slåttern, och dåvarande ägaren till Bräcketorp fick pris för att markerna sköttes så väl. Gräsmarkerna räfsades varje vår för att få bort fjolårslöven som hindrade gräsväxten. I juli eller början av augusti var det dags för slåtter, och när höet tagits tillvara släpptes djuren på efterbete i ängen. Det hände också att man för kortare perioder tog upp små åkerlappar här och var. Spår av sådana tegar är fortfarande synliga i Bräcke ängar.
Träd och buskar hörde ängen till. De gav virke för olika ändamål, men framför allt gav träden vinterfoder till djuren. Lövtäkten, hamlingen, skedde efter slåttern men innan skördetiden. Hamlade träd får ett speciellt ”stubbat” utseende. De blir mycket gamla och ofta ihåliga och därmed värdefulla livsmiljöer för många insekter, men även för fladdermöss.
När Bräcke ängar blev naturreservat 1975 hade området inte hävdats på 40 år. Igenväxningen hade gått långt. Sedan dess har omfattande röjningar gjorts, samtidigt som slåtter, bete och hamling återupptagits. I delar av reservatet växer skogen alltjämt mycket tätare än den gjorde för 100 år sedan, men Bräcke ängar är i dag tveklöst det största och bäst restaurerade lövängslandskapet i Dalsland.
Det är ett vackert och inbjudande landskap att ströva i. Om man vill berika sin upplevelse genom att sätta namn på något av det som blommar, kryper, flaxar och kvittrar är väl vandrarens ensak. Men möjligheten finns.  
Bräcke ängar ligger på Dalformationens nordligaste utlöpare. Marken är kalkrik, vilket skapar förutsättningar för en rik flora. Liljekonvalj, smånunneört, vårärt, underviol, brudsporre, fältgentiana och nästrot är ett litet urval av markens blommor. Leta gärna efter det gracila darrgräset. Det är inte bara vackert, det har också en historia att berätta. Där darrgräset växer har marken nästan säkert varit hävdad genom lieslåtter.
Ta också en extra titt på kattfoten. Alla plantor ser inte likadana ut. Några har vita blomkorgar, andra rosaröda. Ändå är det en och samma art. Kattfoten är skildkönad, det finns alltså han- och honplantor. Enligt de flesta floror är honblommorna skära och hanblommorna vita, men nyare rön har visat att kattfoten inte är så bunden av traditionella könsmönster. Både han- och honblommor förekommer i alla färgvarianter.
Gräsfjärilar och pärlemorfjärilar fladdrar över gräsmarkerna, och vårens sångfågelkör är i det närmaste fulltalig. Varken svarthätta, grönsångare eller härmsångare saknas. Här visslar också rosenfinken, en nykomling i Dalslands fågelfauna.  
I lövskogarna runt Bräckes ängsmarker har den vitryggiga hackspetten ett av sina ytterst få kvarvarande tillhåll i landet. Eller har haft, bör man kanske för säkerhets skull skriva. Arten balanserar ytterst på utrotningens brant och det är osäkert om den ens häckar i vårt land varje år. Hittills har den dock observerats i Bräcke ängar eller trakten där omkring så gott som årligen.
Den sällsynta hasselsnoken finns här, men är bra på att hålla sig undan. Dessbättre kanske, för den är lite för lik huggormen för sitt eget bästa. Om man ger sig tid att titta efter är det dock inte särskilt svårt att skilja arterna åt. Huggormen har det välbekanta mörka sicksackbandet på ryggen, hasselsnoken har ett ljust band, omgivet av rader av mörkare fläckar på båda sidor.

Bräcke ängar och lövskogar är naturreservat, 108 ha. Flera rastplatser med bord och bänkar finns, liksom markerade vandringsleder. Rastplatsen och toaletten vid parkeringen är tillgängliga för rörelsehindrade.

 

Hitta hit:
Från väg 164 Åmål - Bengtsfors tar man av vid skylt ”Naturreservat” ca 200 m öster om Edsleskogs kyrka. P-plats med informationstavla efter ca 400 m (N59.049549 O12.474808).

Karta över området

Tillbaka till www.naturidalsland.se